Smaklig spis!
/PodCon
DETTA HAR HÄNT:
Debra tröttnar på Elisabeths nonsensiala och envisa felaktigheter angående bibelns mest basala beskaffenheter och konfronterar Sally i hennes föräldraskap, såväl som kristna bildning. Grälet avslutas med att Debra rusar från skyttebanan i vredesmod.
När Sally pratar med Elisabeth vill flickan ivrigt bege sig till vattentornet då hon och Marion tillbringat mycket tid där. Mycket mer tid än Sally hade en aning om. Det tycks som om dottern och tvillingsystern haft långa, moderliga och givande samtal med varandra som Sally helt har missat. Enligt Elisabeth ska de också ha läst ur gamla böcker och flickan är närmast förtvivlad av saknad till vattentornet.
Leonard vaknar i en iskall omfamning med den fruktansvärda insikten att kvinnan bredvid honom i sängen inte är Debra utan en vilt främmande kvinna med långt, vitt hår. Leonards skrik tillkallar Sally som beordrar den galna kvinnan att omedelbart lämna platsen. Trots hennes fräsande och spottande inser Leonard att det är samma person som stirrade på honom från fönstret i sidobyggnaden vid Boston Medical Center, men också otroligt nog en gammal bekant från barndomen. Tant Agda som spelade munspel och gjorde ett särskilt, medryckande intryck. Hon, men utmärglad och vanvettig, kastar sig över Sally, fäktar vilt och försöker säga till Leonard att han inte vet sanningen, och någonting om Montgomery, Leonards far. De föser ut henne och hon försvinner ut i skogen igen.
När Leonard förstår att Debra är borta blir han utom sig av oro och eftersöker henne. Av en slump träffar han Carlton som kommer tillbaka till skyttebanan efter att ha blankat ute vid Danvers efter samtalet med Gunthers tidigare. Carlton håller nära på att köra på den plötsligt uppdykande Leonard, som än mer gör ett intryck av att ha förlorat förståndet.
Sally får höra av Elisabeth att hon har en låtsaskompis, en person som kallar sig flickgubben. Innan hon kunnat gräva mer i detta återvänder Carlton och Leonard med Marions dagböcker. Sally börjar botanisera bland dem.
Leonard ber om skjuts till sitt hem ifall att Debra har begett sig dit. De fastnar i de massiva demonstrationerna om bättre arbetsförhållanden för Bostons arbetare. “No more Curley bull”. “Salary is Equality” är något av det som skanderas. Mitt i folkmassan strävar sig den lilla falangen som kallar sig “arbetarnas intresseorganisation”, ledd av rektorssonen James McCartney, nästan motströms i den vilda folksamlingen. De tycks inte helt välkomna bland de råbarkade hamnarbetarna, men Leonard kliver ur bilen och fram till pojkarna som efter lite dividerande ger Leonard en pamflett med kommunistisk information. Från ingenstans kliver plötsligt poliser upp till McCartney och arresterar honom under våldsam protest, allt som Leonard kastar sig tillbaka i bilen och resan fortsätter.
Väl hemma upptäcker Leonard att Lars Stenson är på besök. När Leonard undrar hur hustrun mår vill hon veta hur det står till med faktumet att Leonard eventuellt har dödat någon, något Leonard inte helt kan besvara.
Lars försöker ge skenet av att anledningen till hans besök handlar om demonstrationerna vid Back Bay, där hela laget ska delta. När Leonard ifrågasätter Stensons lojalitet mot arbetarna i egenskap av välavlönad chef, vänder Lars till att fiska efter en ny boxningsmatch med Mr Mason i ringen. Leonard avböjer tveksamt och Stenson lämnar lägenheten under ganska hånfulla tillrop.
Ett försiktigt och förljuget samtal mellan Debra och Leonard tar form.
På väg från lägenheten stöter han ihop med en granne, Mr Morris, djupt skakad och gråtande i trapphallen. Den gamle mannen berättar att hans hustru avlidit från ett insektsbett hon fått för några dagar sedan. En allt större förvirring över tingens vara drabbar Leonard.
Virginia är rasande över sin situation. Först kidnappad av gangsters och sedan hållen fången av den obehaglige doktorn som förgiftat hennes föräldrar med giftiga soppor. Känslan av att hjärnan “halkat snett” är överhängande och nästan olidlig. Smärtan i nacken bultar när hon lyckas fly från sin far och dr Parnasse. På vägen stöter hon på Max, en person från konstnärskollektivet på våning tre, som oroligt tar sig an henne. Hon förklarar att hon behöver bege sig till vattentornet, och Max skjutsar henne dit även om han argumenterar att sjukhuset nog är en lämpligare destination. Alldeles innan de når tornet svimmar hon och när de möter Sally känns Virginias läge akut. De vänder och åker raka vägen till Boston Medical Center.
Sjukhuset är brandskadat och överlag känns stämningen kaotisk. Det tycks också råda någon slags flirtig, oprofessionell stämning mellan den manliga och kvinnliga sjukhuspersonalen som Sally verkligen inte välsignar. Kollegan Mrs Winters berättar om nattens hårda tryck på avdelningen. Elva mord och lika många mordförsök, och så den märkliga geting som fått många människor att insjukna. Dränerade bett tycks innehålla små blöta, silverfärgade getingar och även om innehållet gröps ur insjuknar patienterna av en märklig silverförgiftning som hittills tagit kol på samtliga som drabbats.
Alldeles som Virginia körs in för akut operation finner Sally fem biljetter, inklämda i hennes hand. Det är biljetter till Cirkus Antiversum, fem till antalet. Operation visar sig bli lång och svår. Carlton beordras att åka och hämta flickans föräldrar då läget känns hopplöst.
När Carlton når Virginias hem märker han till sin oerhörda förvåning att Dr Gunther befinner sig där, trots att de samtalat på Danvers för mindre än några timmar sedan. När Carlton berättar att Virginia ligger för döden på Boston Medical Center beger sig Dr Gunthers omedelbart dit. Kvar står Carlton i stor förvirring. Han ringer till sin nye chef, borgmästare Curley som utan omsvep beordrar honom att omedelbart komma till Curley-administration.
På sjukhuset avbryts operationen plötsligt av att Dr Gunthers i sällskap av några vårdare kliver in och övertar patienten. När Sally gör en ansats att följa med möts hon av aggressiva utrop från vårdarna och kylighet från Dr Gunthers. Trots Sallys protester forslas Virginia in i en sjukvagn och försvinner därifrån.
Kvällen lägger sig över vattentornet, sällskapet är uppgivet och Sally förtvivlad över Virginias uppdykande och därpå försvinnande. Hon börjar upprivet att läsa igenom Marions dagböcker och hamnar i en flodvåg av minnen. Allt kommer tillbaka, underjordsverserna som Sally och Marion tvingades lära sig genom hemska piskrapp. Minnesbilder av hur hon och fadern besökt underjorden, klappat den väldiga fågeln vars inälvor hänger utanför. Hon minns bestraffningen i lådan, där hon tvingats be om ursäkt till dockan som inte vill heta Lisa utan Ol’ Man Jan. Hon minns också flykten genom skogen, där dockans gnyende hotar att avslöja deras gömställe, varför hon håller handen över dess mun. Den femåriga Sally tvingas slutligen lämna dockan och fly genom träsket, allt som hundarnas skall och Ol’ Man Jans tjutande klagan kallar bakom henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar