tisdag 19 februari 2019

0502 CYRUS EPIPHANY AVSNITT 02 - Kött Och Blod

Kära Podconiter! Vi spelar Cyrus Epiphany, Lovecraft-inspirerat scenario förlagt i Boston 1926.
Vi följer sjuksköterskan Sally O’Connor, apotekarbudet Virginia Dalton och muraren
Leonard Baldwin; tre själar som, ännu omedvetna om helhetens komplexitet, för alltid
skall bli sammanflätade i ett maskineri större än kosmos självt.

DETTA HAR HÄNT:
Sally för en tillvaro som sjuksyster på Boston Medical Center, men plågas av en allt
större tomhet sedan hennes make gått bort fyra år tidigare. Deras gemensamma dotter,
Elisabeth, har blivit allt mer distanserad och snarare tytt sig till Sallys tvillingsyster
Marion, gift Michael Malone som arbetar tätt invid borgmästare Curley och också hyser
Sally och dottern Elisabeth, 5 år gammal i sin överdådiga villa i Roxbury.
Återkommande drömmar jagar Sally, som den senaste tiden börjat få minnesbilder från
en del av sitt liv som hon måste ha förträngt. Ömsom känslan av ett enormt, svart hål, ett slags
Antiversum av imploderad massa, ömsom minnesbilder från en cirkus hon tror sig ha
besökt som barn. Hon tycks ha flytt från en plats, för overklig och skakande för hennes
logiska tänkande att hantera. En plats hon ibland förkastar som rent nonsens, men ibland
också tvingas associera med ett hem.
En tydlig minnesbild är hur hon som femåring, i skydd av tropiska träd, håller handen över
munnen på ett spädbarn, någonting som den vuxna Sally sedan länge rationaliserat bort som
rester från en allt för livlig fantasi, men den senaste tiden inte helt kunnat skaka av sig.

Samtidigt lär vi känna Virginia, vars kroniskt sjuka föräldrar allt mer har sjunkit in ett
överdrivet - och kostsamt - missbruk av märkliga naturmediciner, i Virginias tycke påtvingade
föräldrarna av en viss Dr Parnasse. Föräldrarna är mycket upprymda över doktorns läkekonster,
men Virginia är skeptisk och ifrågasätter också nödvändigheten av medicinerna, då hon hittills
aldrig sett någon större förändring annat än ett oerhört förslappande och dessutom själv tvingas
försörja föräldrarna på grund av medicinernas kostsamhet.
Leonard, som för närvarande arbetar med uppbyggandet av en ny tillbyggnad alldeles vid
Boston Medical Centers östra flygel, där också Sally arbetar, kämpar för att hålla näsan ovanför
vardagens vattenyta. Ekonomiska trångmål och en stor, utökad familj att försörja, kämpar mot
Leonards orubbliga gudstro, världens frustrerande orättvisor och en försiktig nyfikenhet på kommunism,
som han upplever har en del likheter med bibelorden han troget läser.
Leonards korta stubin placerar honom dock allt oftare i ofrivilligt komprometterande situationer,
och hans därtill hemliga aktiviteter som boxare på illegala boxningshallar runt om i Boston
problematiserar ytterligare genom en fenomenal fallenhet för att utdela välriktade uppercuts.
Leonard är också i egenskap av murare medlem i en frimurarloge, liksom sin far, även om Leonard
tycker att logen den senaste tiden allt mer har börjat bjuda in rikt och inflytelserikt folk, snarare än
folk av skrået. Detta har fått Leonard att allt mer känna hopplöshet över världens ojämna beskaffenhet,
en värld han inte vill sätta fler barn till, hur mycket han än älskar sin hustru Debra.
En vårdare på sjukhuset provocerar med förminskande kommentarer och Leonard hänfaller till sin
knutna näve, vilket sätter honom i klistret mot överheten. Något han är allt för van vid vid det här laget.
Sally ser slagsmålet äga rum och då de är bekanta, hjälper hon honom till närmaste ishink inne på
nöjesetablissemanget i anslutning till sjukhuset. Danslokalen, i folkmun kallat “Blodomloppet”,
är en till hälften legitim, till hälften allt annat än legitim restaurang och speakeasy, och utgör
mötesplats för både sjukhuspersonal och andra.

Denna afton ska Virginias bästa vän, bluesmusikern och vagabonden Einstein spela, och hon beger
sig därför dit. Sally blir motvilligt utbjuden av sin sorglösa väninna Mrs Winters och de bjuder
också med Leonard efter att hans näsa plåstrats om.
Väl där stöter de ihop med Virginia, som Sally träffat under någon av de halvt hemliga pokerkvällar
som ibland anordnas efter arbetstid. Men någonting har hänt inom Sally. En vettlös passion,
tillintetgörande i sin häftighet, har vaknat inom henne, trots åldersskillnaden henne och Virginia
emellan. Sally gör allt för att förtränga denna nya känsla, men det verkar inte kunna gå.
Det unga apotekarbudet tycks uppväcka Sallys slumrande själ, eller inre demoner om man så vill.
Passionen förefaller dessvärre vara enväga, något som än mer plågar Sally.

Einsteins självupplevda bluesmusik trollbinder publiken, men Sally kan bara se Virginia bland alla
människorna inne på Blodomloppet. Men någon bryter förtrollningen. En person har stått och iakttagit
sällskapet genom fönstret och kliver nu in genom dörrarna. En man, vars ansikte är kraftigt deformerat.
Den märkligt hotfulle mannen, vars röst tycks innehålla två röster, har ett hotfullt meddelande, direkt
riktat till Sally; “Jared söker dig”. När Leonard gör en ansats att gå emellan lämnar den obehaglige
mannen platsen.
Sally är djupt skakad av meddelandet, mannens utseende och röst, men också namnet Jared, som är
henne vagt men oundvikligen bekant. Det är ett namn från hennes förra liv, livet som hon också
associerar med spädbarnet i skogen.

Sällskapet splittras men Sally har svårt att skaka av sig upplevelsen. När hon kommer hem och ska
gå och lägga sig, känner hon till sin fasa att en kall kropp redan befinner sig i sängen. Det är hennes
tvillingsyster Marion som ligger invirad i lakanen, död och med handlederna uppskurna. Vad Sally till
sin oerhörda förvirring först tar som en svag viskning ur Marions mun, visar sig istället komma från
dottern Elisabeth, som ligger fastklamrad tätt ihop med den döda systern. Sally drar ner systerns lik
på golvet och tar dottern i sin famn för att springa till Malone, borgmästarens rådgivare, tillika den
avlidna systerns make.

Välkommen till avsnitt 2: KÖTT OCH BLOD

KÄNSLOTILLSTÅND





måndag 28 januari 2019

0501 CYRUS EPIPHANY AVSNITT 01 - Åt Den Som Har, Skall Varda Givet


Välkomna till säsong 5 av PodCon! Vi spelar det egenskrivna äventyret Cyrus Epiphany;
världsomvälvande fasor i 20-talets Boston. Medverkande: Andreas (LEONARD BALDWIN),
Nils (SALLY CONNOR), Johan (VIRGINIA DALTON) och Roman som spelledare.

På grund av allmän ovana och viss nervositet hos spelledaren blev regelsystemet luddigt
pitchat och kommer därför också här i textform. Vi korrigerar/speltestar också systemet
över kampanjen vilket innebär att små förändringar uppstår efterhand som de visar sig nödvändiga.


Exempelvis innehöll systemet inledningsvis både en mer fast “personlighets-kolumn” och en
mer fluktuerande “känslo-kolumn” för att definiera vilka emotionella drivkrafter som styrde
karaktärerna. Personlighets-kolumnen fick dock stryka på foten pga att den kändes överflödig,
men några “rester” av den finns med inledningsvis, ber om ursäkt för detta. Som exempel kan
nämnas att “empati”, “argsinthet”, “antipati” senare blev “kärleksfullhet”, “irritation” och
ogillande”. Principen är densamma och förhoppningsvis förstår ni ändå vilka känslotillstånd
som avses även om de har lite olika namn inledningsvis.


REGLER
Spelarna definierar först olika företeelser som driver karaktären:
Motivation:
Utlopp:
Trauma:
Hemlighet:
Trygghet:
Plågoande:


Spelaren definierar vidare sin karaktärs nuvarande känslor, definierade i åtta olika grundläggande
känslotillstånd (förhoppningsvis inrymmande alla nyanser av vårt rika känsloliv). De åtta olika
känslodefinitionerna är knutna till varsin färg för tydlighet, och är följande:
Kärleksfullhet
Glädje
Irritation
Lust
Ledsnad
Stress
Lugn
Ogillande


Varje spelare får 12 poäng att placera ut på de känslomässiga platser som spelaren tycker att sin karaktär
ska drivas av för tillfället, dvs när spelet börjar. Uppdelningen är helt godtycklig och varje känsla behöver
inte vara representerad. Detta är de känslor som karaktären primärt drivs av när spelet börjar.
Högt värde innebär ”mycket” av känslan, lågt värde innebär ”lite”. Maxpoäng för en känsla är 8, vilket
således innebär en extrem variant av känslan; 8 i Irritation kan exempelvis innebära en enorm, kanske
konstant ilska, ett väldigt raseri eller kanske rentav brinnande hämndlystnad. 8 i Stress kanske översätts
i en närmast panisk rädsla osv.
Tolkningarna är fria och till för att dels hjälpa spelaren att minnas hur karaktären mår från spelpass till spelpass, men också skapa en naturlig och jämn utveckling av karaktären baserat på innehållet i scenerna,
dvs vad karaktären upplever/råkar ut för.


För varje scen som påverkar karaktären väljer spelaren 1, 2, 3 eller 4 känslopoäng (symboliserade i glaspärlor med motsvarande färger) att förändra känsloläget hos sin karaktär
beroende på vad (om alls) karaktären upplevde i scenen som just avslutats. En scen som går karaktären
onoterat förbi kräver således ingen förändring.
Detta för att förhoppningsvis gestalta en slags “karta” för hur karaktären utvecklas känslomässigt.


Antalet poäng skall alltid vara tolv, varför en adderad känslopoäng/pärla slukar en annan, dvs ersätter och på
så sätt håller antalet konstant.
Vid “sanity loss” påtvingas en känslopoäng (1 pärla per förlorad sanity) av de andra spelarna, vilket förändrar
karaktärens känslor på ett konkret (och kanske ovälkommet) sätt. Att förlora exempelvis 8 “sanity-poäng”
innebär alltså en stor omkastning av karaktärens känslor såväl som att personen börjar bli spritt språngande.

Alla SLP’s och monster använder en T8 medan spelarnas karaktärer en T6 när ett kamp-slag görs, detta för
att illustrera övertaget som de extrema varelser eller ondsinta personer som kommer i deras väg har, men en
spelare med en tydlig skill, (exempelvis Leonards boxning, Sallys medicinska kunskaper, Virginias kleptomani
osv), innebär att oddsen jämnas ut och T8 möter T8.


I övrigt mejslas relationerna fram som vanligt i samförstånd med varandra.


Välkomna till Cyrus Epiphany, Avsnitt 01:

”Åt den som har, skall varda givet”.

Smaklig spis!
/PodCon

Karaktärernas känslomässiga utgångspunkt när spelet börjar är (se nedan)









måndag 5 november 2018

417 TOTK AVSNITT 16 - Den sista pusselbiten

Detta är det sista avsnittet i Tatters of The King, i vilket sällskapet når Leng. In i kaoset, in i mardrömmen, till en plats som inte är en plats. Ett rum som icke är ett rum. Ty vad är skillnaden? Låt vansinnet börja. God skaldjursbuffé önskar PodCon

måndag 8 oktober 2018

416 TOTK AVSNITT 15 - Bone To My Hawk

Som vanligt tävlade flera titlar mot varandra inför kvällens gastkramande avsnitt, och efter lång kamp stod det klart att den något torra, men ändå göttiga “Homo Arapathea Erectus, I presume?” gick segrande ur striden, mot den mycket roligare, men tyvärr mindre relevanta “Bone To My Hawk” (varför blir tydligt mot slutet av avsnittet). Även om den senare titeln, sedd i ett mer poetiskt ljus kanske visst det blir relevant slår det mig nu... Klockrent tillochmed. Fan, jag ändrar mig, titeln måste bli BONE TO MY HAWK!! Bytt är bytt och kommer aldrig tillbaka! Mm… Det kan gå snabbt i Tatters of the king, och innan våra hjältar vet ordet av är brädet vänt, köttet skämt och avsnittet sänt. Väl mött i kvällens skakande avsnitt, vilket (på riktigt den här gången) är kampanjens näst sista. Primitiva grottkramar önskar PodCon

måndag 10 september 2018

415 TOTK AVSNITT 14 - Avsnittet som spelargruppen glömde

En fruktansvärd hunger plågar flera av våra osympatiska hjältar, och "tonåringarna" äter dem nästan ur huset. Rinnande snålvatten, kannibaliska närmanden, vidriga tilltag och en unken fläkt från fornstora dagar når dem, allt som spelargruppen super sig än fullare på rom och starköl. 
Detta är avsnittet som söps bort, avsnittet som spelargruppen för sitt liv inte kunde minnas dagen efter; väl tillbaka i verklighetens kranka blekhet. Kvar bara en avgrund av glömska, ekot av skratt som studsar mot det unkna pojkrummets väggar, sluddriga röster, drunknande i ett sammelsurium av skräck. 
Luddigt, våldsamt och oerhört kaotiskt kapitel, som faktiskt är det näst sista i vår saga om Trevor, Khan och Boromir. Och älskade Sampi, som också tillägnas en del tid i kvällens avsnitt. 
"Smaklig spis" - hade inte kunnat passa bättre som artighetsfras än nu; Frukosten i gult hade slunkit ner i ett nafs. 

/PodCon

tisdag 7 augusti 2018

414 TOTK AVSNITT 13 - Stinkaren slår till!

Småbarnsåren blir småbarns-såren och runt hörnet väntar tonårstiden. Sällskapet fördelar okristligt sitt föräldraansvar och träter otröstligt på sin fortsatta vandring mot Konungen. Nya karaktärer dyker också upp. Stinkaren slår bland annat till! Smaklig spis! Önskar PodCon

tisdag 3 juli 2018

413 TOTK AVSNITT 12 - Scener ur ett skenäktenskap

Hör vi klappret från små fenor? Japp, nu har de fått tillökning, vår kära äventyrargrupp. Och med det tillöket ett saftigt påslag av rent föräldra-relaterade konflikter, missriktad rivalitet och uppriktig omsorg. Välkomna till småbarnsåren.

Kram PodCon