fredag 20 mars 2020

0517 CYRUS EPIPHANY AVSNITT 17 - Estero



DETTA HAR HÄNT:
Vi får veta att köttägget producerar små köttbulor med jämna, milleniala mellanrum. Så snart en köttbula, egentligen en ansamling av nervändar som hårdnar över tid, stöts ut ur ägget, behöver köttägget genast återföra bulan för att inte riskera att bli av med den. Köttbulan utgör en slags känslomässig tvilling och reagerar med smärtsignaler förankrade hos själva köttägget. Detta gör att en bula, om den kläms eller ännu värre, krossas, kan åsamka köttägget ofantliga smärtor och tillochmed komplett köttdöd.
Jared har köttäggets senaste bula i en ask i vänster kavajficka. En slags försäkring på att det växande köttet, som bröderna nyligen förstått också har en medvetandenivå långt överskridande den de tidigare tillskrivit det, inte ger sig på sina hussar utan vet sin plats. I det senaste har dock Jared märkt att då han flyttat bulan, kanske lagt över den i en annan ask, har en vridande smärta uppstått i hjärtat. En slags strålande ömhet som oroar mycket.

Paul och Madeline O’Connor, Sally, Marion och Douglas' mamma och styvfar, är på väg mot Providence efter en alldeles för lång åktur med Forden, ett skyltexemplar från bilaffären som Paul arbetar i. Vägarna blir slingriga och Madeline ber Paul sänka farten, men förebrår honom kort senare för att ha åkt så länge och vill istället komma fram så fort det går. Paul trampar på gasen och kommer just runt en kurva då ett långsmalt föremål befinner sig i deras lyktsken. En kedja som i en fruktansvärd hastighet kommer dem till mötes, kapar bilens kaross och makarna O’Connors båda huvuden. Skyltexemplaret, numera en Cabriolet, rullar tjugotalet meter och stannar med huven knäppande av hetta.
Vi hör Jareds berättelse, bakgrunden till sorgen, till hämnden, till stoltheten och till maktbegäret. Från känslan av att allt är rätt har nu en smygande känsla tagit sig in som viskar om att någonting, kanske allt, känns väldigt fel.
Bröderna har drivits isär över Jareds lojalitet till den märkliga flickan Abigail. Hon är utvald, tror Jared, eftersom hon också har sett Agghat, någonting inte ens Jared har gjort på länge nu. Sista visionen han erhöll var varnande, oklar och grumlad.
Vi får höra om det våghalsiga företag som, även om priset varit högt, etablerat en säker position halvvägs, vid inseglet, där de lyckades placera en portalspegel.
Jared har också länge förberett för byggandet av en farkost, Exorica, en enorm kapsel som skydd för nedfararna när tiden är inne.
Jared ser med spänning fram emot mötet med den korrupte polismannen Oliver Garrett, som är på väg till cirkusen med någonting stulet från bevismaterialet insamlat från lägenheten på Battery Street; en lång lapp gömd i den dödade mannens ena sko. Kanske är detta vägbeskrivningen som kan komplettera de ganska otillfredställande fragmenterade verser som de hittills lyckats dra ur Marion, Douglas och Elisabeth. Inatt ska Ohm göra ett sista försök att vittja flickans minne, någonting som antingen kan gå väl, eller utgöra en risk för flickans psykiska hälsa.

Vi får höra Oliver Garretts korrumperade livsbana, personlighet och totala impotens, efter en fruktansvärd upplevelse 1921 på Madame Z. Flärden, kaxigheten, mycket är skådespelat. Nu befinner sig Oliver i cirkusen för att mot en ansenlig mängd pengar, pengar han behöver till avbetalningen på Bentleyn han egentligen inte har råd att äga, lämna ett stycke bevismaterial till Jared. En annan sak som Jared nog skulle vara behjälpt av att veta; Wilsons stora offensiv planerad för inatt klockan 0230, funderar han också på att sälja. Huruvida Garrett ska förära Jared den informationen återstår att se, han har inte bestämt sig än.
Han står och åser den vilda orgien medan den ännu är i sin fulla kraft, och känner ingenting. Uppgivet leds han av månansiktet mot Jareds privata kammare i cirkustältet. Där har Ohmladjan gjort alla förberedelser för att utvinna de sista minnesfragmenten ur Elisabeth, något som tycks gå bättre än förväntat. Flickan, otäckt försvarslös och under tung påverkan från diverse droger, tror sig leka tafatt med en varglik äldre man och sin hemliga vän Flickgubben en scen som tagen ur hennes mardrömmar, allt som en ström av hennes divergerade minnen och fraser lösgör sig och fångas upp av Ohm.
Oliver kliver in, mycket skeptisk till den drogade lilla flickan, ifrågasätter vad fan som pågår, men Jared lugnar raskt med att allt är i sin ordning. Garrett överlämnar lappen som till Jared stigande hjärtpuls verkar vara en kod över vägen mellan inseglet och märket. Garrett får långt och väl det han efterfrågat ekonomiskt och mer därtill, när han slutligen bestämmer sig för att också varna Jared för offensiven.

Vi kliver in i rättegången, där Abigails minsta önskan följs till fasansfull punkt och pricka. En efter en av de karaktärer som påverkat och omgärdat huvudpersonerna avrättas eller matas till köttägget, som glupskt sväljer hull och hår. Sally slits ur ägget och landar på marken, någonting som skrämmer ägget, får det att känna sig plötsligt hotat. Då Ohm inte är en verklig kropp i vår dimension har ägget tills nu ej varit medvetet om hans existens. Köttägget frustar och blir blåsvart, samtidigt som det gör gungande ansatser att åter få inmundiga sig Sally, vars smak påminner ägget om en gammal sång, långt äldre än den här världen. En melodi härrörande från köttäggets halvt glömda ursprung på andra sidan märket.
Abigail upplever i samklang med köttägget en fruktansvärd sorg och svarta tårar väller ur hennes ögon när hon febrilt försöker rädda den blödande Sally. Hon kräver att Sally ska med, något Jared motvilligt, men ändå utan protest, beviljar. Elisabeth får också följa med, samtidigt som Francois, Judy, Montgomery och Leonard får halsarna avskurna av en ivrig Geroge Kinley. Vi lämnar Leonard alldeles som han blödande faller till marken. Vi hör Judy berättelse som nämner Cottage som den polis som hon approcherat med sina fasansfulla kunskaper kring vad som pågått bakom de tunga lädertälten.

Plötligt stelnar Ohm till, någonting är fruktansvärt fel. 75 man närmar sig tältet från olika riktningar. Polisuppbådet är här. “Knäck och bryt alla som du kan” beordrar Jared och ryggrader börjar knaka. Tältet som förberetts med en brännfarlig substans, en slags sulfurpasta, tar eld och sällskapet gör sig redo att fly genom spegeln. Signalen, ett fasansfullt bröl som ånyo skallar över Dedham, ljuder och Antiversum gör sig redo för att lämna.

Cottage och hans mannar, med en skadad Hall på kryckor i sällskap, försöker febrilt stävja de utmattade och kringströdda, nakna människorna i det väldiga orgietältet. Cottage, som förvildad av orgiens upphetsade energier inte ens har byxor på sig, får motta Halls ilskna förmaningar, när plötsligt poliskonstapeln spänns, bryts och faller i delar inför Hall. Andra möter samma öde kring dem och full panik utbryter. Hall kastar sig ut genom den brinnande tältduken, ut i den svala friheten.

Carlton jagar genom tältets korridorer tillsammans med några andra cirkusarbetare, vilt kämpande med de vidriga pseudoninnen som plågar honom. Han stöter ihop med en desillusionerad Curley, som i intensiv dialog med sig själv försöker förstå vad Carlton egentligen tycker om honom. Carlton sliter sig loss och gör en ansats att lämna tältet när han ser en kultist tända en lång stubin som letar sig in i cirkusen. Människor och föremål är på ett otroligt sätt på väg in i en stor spegel, Carlton tror inte sina ögon. Han inser att en bomb kommer att smälla av och flyr ut ur tältet. Det sista han ser är Lydia som tillsammans med många andra, baklänges tar sig igenom spegeln. Han kastar sig ut ur tältet och finner där en sargad Hall. Förtvivlat släpar Carlton Hall in i skogen, bort från Antiversum. OM grabben överlever så har inte allt varit för intet, tänker Carlton.

Plötsligt klipper en alligatorhona över dockans ansikte, fortfarande gömd i rotsystemet av ett träd i Esteros träskmarker. Smärtan är total och Ohm tappar all leviteringskraft.
Samtidigt attackerar Wilson och några skräckslagna mannar och situationen börjar bli farlig. När Jared ber Abigail följa honom tar hon istället avsked. Av alla de som hon vill ha med ingår inte Jared, något som fullständigt chockar honom. Så fort alligatorn släpper taget om Ohms fysiska boja gör han en kraftansträngning att forsla iväg Jared, Abigail, Köttägget och de tunga ekipagen genom spegeln. Med stigande panik och ursinne följer Jared efter med sitt svärd, “The Flaming Sword” draget.

Färden blir kaotisk och okontrollerad, flera hamnar med näsan först i spegeln, andra missar portalspegelns destination belagd i Uncle Jeffs Farm, Estero, medan ytterligare andra blir skjutna alldeles som de ska spegelfara.

Vi hör bakgrunden till det helvetiska spel som figurerat kring den påstådda misshandeln av boxaren Einstopher “Young Williams”, ett dråp som plågat Leonard trots att han inte för sitt liv kan minnas händelsen. Bakom matchlokalen på Duncan Rd väntar Lars Stenson och Elmer Watts strax efter att matchen mellan Leonard och Young Williams avslutats och den påtagligt mörbultade boxaren ska föras till sjukhus. Lars och Elmer erbjuder sig att köra boxaren till sjukhuset, men tar först en liten avstickare. 

Varmt välkomna till avsnitt 17 - Estero







måndag 2 mars 2020

0516 CYRUS EPIPHANY AVSNITT 16 - Antiversum Rämnar


Hej kära PodCon-lyssnare! Här fortsätter berättelsen om Antiversum och de arma hjältar som trängs därinne. Avsnittet syr ihop ytterligare trådar och konstituerar ett slags aktslut. Sista akten av Cyrus Epiphany inleds med nästa avsnitt.
Varmt välkomna till AVSNITT 16 - Antiversum Rämnar.

DETTA HAR HÄNT AVSNITT 15: LYDIAS KYSS
Vi får höra Debras berättelse från de senaste kaotiska dagarna, hur tankarna och framförallt känslorna gått. Hon kan inte förstå sina egna handlingar och har sedan hon nyss mötte Leonard, varit utom sig av ånger och förtvivlan. 
Nu ligger Lars Stenson död i cellen och Leonard vill inte veta av hennes böner, slår bort hennes önskan om förlåtelse. Vad ska hon göra?

Carlton har drabbats av märkliga och djupt skakande “pseudominnen” efter att ha smakat, om än inte ätit hela, äpplet. En oljig, vidrig smak som inte går att svälja bort. Han försöker få upp maginnehållet men bara en svart sörja kommer upp. 
Han finner sig småspringande genom cirkusens korridorer, i trupp med andra antiversiter. Längs sidorna öppnar sig nya utrymmen där Carlton kan se hur cirkusen tycks packa ner, förbereda för flykt. Högar av plånböcker, klockor och guldföremål samlas ihop i säckar. Carlton funderar på sin egen plånbok och slås av att han hade en bild av Lydia i den. Lydia… var är hon? Med stigande puls inser han att Lydia är en av de som springer i gruppen. Lydia, hans tidigare katatoniska hustru, vid vars sjukbädd Carlton suttit minst två gånger i veckan under snart 5 års tid, går nu till synes lycklig och livfull bara några meter framför honom.
Carlton tar sig framåt och rör vid henne, försiktigt för att påkalla hennes uppmärksamhet. Hon stannar till, tar honom ömsint om kinderna, ser honom förälskat i ögonen. Carlton svarar med samma beteende och de står så en stund innan Lydia böjer sig fram för att kyssa honom. Det går för fort, han skulle vilja prata med sin hustru först, men hur han än försöker få kontakt med henne eller försäkra sig om att det verkligen är hon, tycks Lydia mer intresserad av att ta igen det köttsliga som gått förlorat. Tusen tankar. Är detta fel? Nej, slår carlton fast. De ju är gifta, således sker inget orätt. Han låter det ske. 
Hon drar in honom i en springa i läderväggen och de faller omkull i mörkret, ensamma. Efter en efterlängtad, oerhörd sammansmältning ligger Carlton i vimmelkantig lycka och utmattning. Han slumrar till och vaknar ensam i den mörka läderkorridoren. Försiktigt tar han sig ut, stjäl kläder från en klädhög i loge-rummet, känner vinddrag, en flik är öppen mot Dedwoodskogen. Han uppfångar två polisers upphetsade viskningar kring den märkliga sörja som tycks vara insmetad på cirkusens ytterväggar, men väljer att fortsätta inne i cirkusen.
På avstånd ser han hur ett femtiotal människor forslar lådor och väskor genom en enorm spegel, vissa föremål svävar fram och tycks uppslukas i spegeln. Han tar sig tillbaka, medan ljud av skott kan höras på avstånd.

Köttägget är mätt. Ägget känner sig både genomsköljd och överfull. Det pågår en omsättning inom köttägget som får dess slemhinnor att knarra och spänna. Orgiens alla kroppsvätskor har fått ägget att svälla över sina tillgångar och överallt ligger utslagna orgiedeltagare i efterdyningarna av de mest otroliga samlag.
En antiversit har påbörjat att söka sätta samman lådan som ska omsluta ägget inför transporten till Estero, men märker att köttägget tycks ha vuxit. En plötslig ryckning i kedjan får antiversiten att backa och dra sin pistol. Han närmar sig försiktigt igen och drar ut kedjan som plötsligt glidit in i köttet. Med ett överjordiskt starkt ryck dras plötsligt den långa kedjan in i ägget igen, med man och allt. På några sekunder har kultisten försvunnit i köttmassan.

Dr. Gunthers har lyssnat till Douglas, Sally och Marions samtal. Allt för att utröna om några verser nämns dem emellan. Douglas tycks vara fullständigt bortom vansinnets gräns och Marions hjärna hopplöst formaterad.
Jared ger Dr. Gunthers ansvaret för logens affärer och finanser i Boston, till doktorns stora förvåning. Han vill vidare att Douglas, Marion och Elisabeth ska tas in på Danvers för fortsatt, evighetslång vård. “Så fort vi upprättat en säker förbindelse mellan oss och Antiversum så skickar vi efter er”, säger Jared, men båda vet att han ljuger. 

Abigail drömmer att hon ligger på botten av ett grunt hav, kvävningskänslor förlamar henne. Vattenytan närmar sig dock och snart kan Abigail resa sig för att finna sig stående i en gigantisk dome. I taket stora demonliknande entiteter upptagna i enorma slag. Bakom henne står många människor. Hon känner igen flera från cirkusen, och i täten står Jared och Aziz. 
“Det finns ett skimmer över allting, en möjlighet. Men det finns också en hake, en omöjlighet”, säger Jared kryptiskt. “Skimret är tiden och omöjligheten är nuet” fortsätter han, innan Abigail vaknar ögonblicken före rättegången.

Vi får höra Franca Hook och Arthur Daltons berättelse, de bakomliggande lögner och skamligheter som ligger bakom såväl Bedelia Daltons sjukdomstillstånd som Virginias utslagna tänder. Vi får också höra Alberton Chestovichs berättelse, charlatanen som försatt Bedelia i sitt ynkliga skick. I överenskommelse med maken, förlängdes behandlingen för att än mer möjliggöra Arthur och Francas sexuella möten. 
Nu sitter de alla i var sitt blodgrepp, Ohmladjan spelar ljudlöst på sin puka. Franca och Arthur kräver svar, bannar och lismar, smickrar och hånar i salig blandning. Abigail förblir lugn. “Tycker ni om sex, Mrs Hook?” undrar hon, innan hon beordrar Ohm att föra sin pappa och dennes älskarinna in i köttägget, som är liggande längst bort i den mindre ceremonisalen. 
Den vrålande charlatanen blir också nedpressad i köttägget, som börjat uppvisa en ny glupskhet. Ben som knakar och kött som mals ner i dess inre.
Då reser sig Sally och kräver en förklaring. Hon står rakryggad och vägrar ta Abigails skymfade svador. Hon utmanar Abigail genom att sätta ner foten i köttägget och svär på att Cyrus aldrig skulle ha sanktionerat denna avrättning.
Abigail envisas med att vilja ha en ursäkt för att Sally inte försökte rädda henne, men Sally ger sig inte. Hon har ingen skuld i detta. 
Samtidigt med blodgreppet som Ohm besvärjer i rummet, agerar han också transporterare vid spegeln och håller ett 40-tal föremål svävande. Det är ansträngande, och nu är situationen dessutom svår att förstå. Jared har gett Abigail rodret och Abigail kan inte välja. Ska Ohm bryta Sallys ryggrad, eller hennes armar? Han tvekar, vet att Jared behöver verserna, och bryter därför bara Sallys armar bakåt samtidigt som han rycker henne ur köttägget. 

Vi följer Wilson i utryckningen, alla män är på plats. Cottage är nervös och lättirriterad, Hall lyckades övertyga ambulanspersonalen om att han var stark nog att följa med och är därför också på plats, om än på kryckor.
De avancerar in i cirkusen, möts av tomma korridorer då och då avbrutna av långa snitt som leder vidare i parallella lönnkorridorer. Slutligen nästan tumlar de in i stortältet, där orgien just har avklingat. I mitten ett nergrisat område där det har stått någonting, nu bortforslat. Det är köttägget som nu är placerat i den mindre ceremonisalen noch därmed inte längre befinner sig i orgien.
Cottage börjar febrilt mana de utslagna människorna att resa sig medelst sablarnas plattsidor, men utan resultat. Just som han är i färd med att handboja en man i röran av människor, far någonting i honom och de börjar kyssas hämningslöst. De andra mannarna i kåren ser förvirrat detta ske, och några andra konstaplar låter också kläderna falla och ger sig in i orgien, vad som återstår av den. Hundarna stannar ivrigt doftande och bryr sig inte om sina hussars kommandon, leden börjar lösas upp. Mannarna börjar känna sig riktig oroliga, och när tältet plötsligt fattar eld stiger paniken. En häftig eldstrid utbryter mellan antiversiter och poliser i storgrottan, samtidigt som Wilson och hans män avancerar närmare cirkusens andra tältscen, där kan höras avlägsna röster eka. Han klämmer hårdare om revolvern just som ett fasansfullt bröl, ett djävulskt tordönsljud skallar över Dedham. Signalen för att Cirkus Antiversum är on the move.

VÄLKOMNA TILL CYRUS EPIPHANY AVSNITT 16 - ANTIVERSUM RÄMNAR