På ett eller annat sätt tycks de flesta rollspel fokusera på världens undergång. Leviathan som ges ut av Myling förlag är inget undantag. Året är 2085 och en främmande kraft har attackerat jorden och tvingat mänskligheten att fly ner under vattnet. Författaren Robert Jonsson skriver i förordet att en stor inspirationskälla har varit teveserien Seaquest som har engagerade honom så pass mycket att han under ett par år, förutom att titta på serien skrev fanfic, deltog i e-postrollspel och diskuterade på forum. Jag har aldrig hört talas om Seaquest och när jag läser om teveserien och tittar på bilder så måste jag erkänna att ordet kalkon dyker upp i huvudet. Det verkar vara en typisk 90-tals serie, långt från HBO´s genetiskt framavlade vidunder. Trots inspirationskällan tänker jag på Leviathan som ett seriöst och vuxet spel.
Leviathan finansierades av en lyckad kickstarter och när jag fick boken i händerna första gången blev jag sugen på att dyka ner i världshaven och ta del av det hårda livet i arkerna, utforska mörkren och kanske någon gång leda en expedition till ytan. Tyvärr blev jag av olika anledningar inte tillräckligt hänförd av introduktionsäventyret i regelboken för att samla en spelgrupp. Därför blev jag glad när jag såg att Robert skulle släppa en rejäl kampanj till spelet, Skuggstaten.
Det är svårt att skriva om Leviathan, Robert och Skuggstaten utan att halka in på Roberts första rollspel Bortom: Lögnens slöja (i tidigare versioner hette spelet In the Dark). Det är ett skräckrollspel som utspelar sig i vår tid och rollpersonerna är medlemmar i en hemlig organisation som utreder och bekämpar det övernaturliga: demoner, besvärjare och monster. Bortom och Leviathan utspelar sig i samma värld men i olika tidsåldrar. Skuggstaten är länken mellan spelen och skulle eventuellt kunna användas som slutskeedet i en jättekampanj där man tagit sig igenom Bortoms alla berättelser.
I Leviathans tidslinje är Skuggstaten en historisk händelse då åtta hjältar räddade världen från att gå under, och det är svårt att tänka sig en mer episk kampanj. Rollpersonerna är de ikoniska hjältarna. De har samlats under paraplyorganisationen Alliansen för att utreda och stoppa de terrordåd som inleds med att kärnvapenexplosioner förintar stora delar av Mellanöstern. Till sin hjälp har de Hyperion, ett enormt undervattensfartyg, en hel del ekonomiska resurser och soldater och experter av olika slag.
De färdiggjorda rollpersonerna är välskrivna; de är trovärdiga, komplexa och spännande. Alla karaktärerna har hemligheter och komplicerade relationer till varandra eller till spelledarpersoner, även om några av rollpersonerna tycks mer centrala för berättelsen än andra. I mitt tycke tar spelskaparen alltid en risk när hen gör på det här sättet, att skriva färdiga rollpersoner för sin berättelse. Det är omöjligt att inte beröva spelarna och spelgruppen en del av sin kreativitet och sitt engagemang. För att det ska funka måste författaren behärska konsten att skörda det som har planterats. Detta är ett av två områden där Robert Jonsson glänser och höjer sig över andra rollspelsförfattare. Skuggstaten är fyllt av SLP som återkommer från bakgrundsberättelser, och de konflikter och hemligheter som finns mellan rollpersonerna tvingas upp till ytan av yttre händelser.
Det andra området där Robert Jonnson höjer sig över mängden är metaplottar. Skuggstaten är fyllt av personer och intriger som har kopplingar bakåt till Bortoms berättelser och till framtida ännu oskrivna Leviathan-berättelser. Det är som ett osynligt spindelnät som sammanlänkar ett världsbygge, och trots att jag aldrig spelat eller läst Bortom så blir det inte rörigt eller oflexibelt på det sätt som jag kunde uppleva i White Wolfs Storytellingspel (Vampire, Werewolf etc). De många trådarna ger istället en känsla av djup. Roberts osentimentala förhållningssätt till sina egna konstruktioner gör att världen känns levande och dynamisk. Ingenting existerar i ensamhet, allting har någon form av koppling, om det så bara är att namnet på ett historiskt skeende är taget från en spelledarperson. Det är som att bjudas in i en alternativ värld inuti Roberts huvud.
Skuggstaten är ett rälsat äventyr och även ett riktigt bra rälsat äventyr som Skuggstaten innebär begränsningar. Spelgruppen bör vara beredd på att inte alltid sitta i förarsätet. Det finns dock mängder av val under resans gång och rollpersonernas agerande kommer att påverka berättelsen. Vissa segment av berättelsen är beskrivna i detalj, scen för scen med regelanvisningar och tankar kring hur rollpersonernas bakgrund och personlighet kan samspela med scenen. I andra delar av berättelsen avklaras månadslånga operationer med några meningar. Skuggstaten kommer att kräva en hel del arbete av spelledaren, vilket jag tror är nödvändigt om man ska skriva en så här pass omfattande kampanj utan att boken sväller till en bibel. De delar som är tydligt beskrivna ger en bra bild av hur spelledaren kan förbereda andra delar. I slutet av berättelsen väntar en mäktig final där rollpersonerna avgör världens framtid.
I berättelsen kan rollsperonerna drabbas av allvarlig cancer, bli landsförvisade och hängas ut för sin sexuella läggning. Syskon drabbar samman, föräldrar möter sina barn i svåra situationer, gammal kärlek blommar och familjehemligheter avslöjas. Världen reagerar på det som händer, journalister hemsöker rollpersonerna, presidenter uttalar sig och Alliansens arbete fördöms. Trots vissa övernaturliga inslag gör Skuggstaten anspråk på att vara på riktigt, och det ställer andra krav än på en mindre “vuxen” historia. I en fantasyberättelse spelar det inte lika stor roll att häxmästaren känns overklig så länge man får nacka orcher och leta skatter. Ett spel som Leviathan bygger till stor del på att berättelsen känns realistisk och trovärdig; Skuggstaten kommer en bra bit på väg men vissa saker får mig att rynka på pannan.
Temat för den övergripande berättelsen är terrorism och religion och jag tycker att Robert borde ha jobbat mer med detta. Istället för att som författare undersöka existerande terrorister, IS, Breivik, Anonymous och ta deras perspektiv så målas terrororganisationen upp som en tvådimensionell ondska och det är svårt att förstå vad de kämpar för. Jag tror också att Robert underskattar svårigheten att driva en global terrororganisation (inte för att jag själv har någon erfarenhet…). Skuggstaten tycks ha enorma mängder vapen, forskning och en egen armée som de kan transportera mellan olika länder och slå till utan att bli upptäckta eller stoppade. Hur skulle Egyptens militär reagera på att en okänd organisation bygger en bepansrad bas mitt i Kairo? Hur enkelt är det att infiltrera alla världens regeringar och hur kommer det sig att al-Qaida inte lyckats göra en tiondel av det Skuggstaten åstadkommer trots att de har haft ett enormt stöd från bla Saudiarabien och Afghanistan, och inledningsvis även från USA? De soldater rollpersonerna tar till fånga vet i stort sett ingenting om sin egen organisation. Visserligen finns det förklaringar till det men jag undrar ändå hur lätt det är att få folk att offra sina liv, sin familjs rykte och andras liv för att bli en mördare, utan att ha en omfattande ideologisk övertygelse. Skulle du göra det?
När det gäller religion så undrar jag ibland om rollspelsförfattare består av hjärntvättade ateister. Människors tro beskrivs i bästa fall som en hobby man kan välja att syssla med iställt för att baka bröd eller köra motorcross, och i värsta fall som ett virus i hjärnan som gör människan ond och degenererad. I Leviathans berättelse skapar terror mot religösa samfund en situation där alla religioner förbjuds och då också upphör, vilket leder till att mänskligheten frigörs och ökar sin förmåga att uppnå den inre sanna potentialen. Ett alternativt perspektiv på religion är att tro är en integrerad del av mänskligt varande som sträcker sig tillbaka till tidernas begynnelse, och att tro och religionssamfund för många är kärnan i samhället, i familjen och i ens egen moral och värderingar. De stater som har förtryckt tro har mött motstånd och de terrorhandlingar som slår mot trossamfund skapar ökad fundamentalism, inte sekularisering och ateism. Jag tror att människan även i en science- fiction framtid under vattenytan kommer att ha tankar om högre väsen och livet efter döden. Det är också synd att tro och religion inte vävs in i de färdigskrivna rollpersonerna eftersom det hade samspelat bra med berättelsen.
Skuggstaten är en snygg bok som är lätt att läsa. Längst ner på sidorna finns ibland korta fraser som ger stämning eller information. Såhär kan det låta: “Do not go gentle into that good night but rage, rage against the dying of the light” - Dylan Thomas, eller Jordy Chase förekommer i berättelserna Kolonnerna och Noas sista drag till Bortom: Lögnens slöja. Boken har tyvärr många korrekturmissar vilket gör att man ibland tänker mer på Seaquest än Game of Thrones. Jag önskar att Robert skulle ge ut hälften så många rollspelsprodukter och lägga dubbelt så mycket tid på den sista sträckan av arbetet med sina texter. Stavfelen grumlar bilden och gör det svårare att se Skuggstatens berättelser och intriger.
Trots mina invändningar så måste jag säga att Skuggstaten överträffar mina förväntningar. Det är en riktigt bra kampanj som jag verkligen vill rekommendera för spelgrupper som tycker om mer allvarliga berättelser med omfattande metaplot och välskrivna karaktärer. Kanske kommer man precis som jag få ett sug efter att skaffa fler böcker för att få se ännu mer av Robert Jonssons fantastiska värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar