0511 CYRUS EPIPHANY AVSNITT 11 - Spegel, Spegel på Väggen Där

DETTA HAR HÄNT:

Konstaplarna Hall och Carlton avbryts i sitt förlösande handgemäng av en hård tuta från borgmästarens bil, slarvigt parkerad framför vattentornet på Jamaica Pond. Carlton kallas ut och Curley är allt annat än road. Han svär åt sin nyanställda hackkyckling och förbannar att Carlton inte var tillstädes kl nio som överenskommet. Carlton, som inte för sitt liv kan minnas en sådan överenskommelse, gör allt för att undvika att Hall dras in i denna cirkus. Den fnissande schackspelaren, Andrew Slim (aka Slim Jim) kliver ur fordonet och beordras att gå in o ta sig en titt. En annan hudlum, Niles, vaktar vid bilen. Hall trycker nervöst uppe på vinden och hör underhuggaren obönhörligt komma längre och längre upp i vattentornet. Eller vänta, är det rentav två inkräktare? Slim Jim samtalar nämligen med en mycket speciell person; den imaginära följeslagaren Stephan, som bara tycks existera i Slims egna tankar. Stephan viskar och varnar, allt som Slim Jim når luckan till vattentornets översta våning. Just som de båda kliver över takluckans tröskel får Slim en kraftig spark i ryggen, vilken får honom att falla handlöst framåt. Hall tar sig ner för luckan och drar igen den över Slims arm när den sträcker sig ut efter honom. Stephan beordrar vilt sin älskling att skjuta genom luckan, vilket han också gör, och kulor viner kring Hall. 

När skotten börjar hagla blir borgmästaren nervös och grabbar tag i Carlton. Carlton har tagit nog med skit och höjer sin revolver i en ansats att skjuta skallen av borgmästaren, något som Niles desperat försöker avråda honom från. Skott går av, men borgmästaren lyckas mirakulöst slita sig loss och kasta sig mot bilen. Niles och Carlton avlossar några rundor med resultatet att Niles skadeskjuts svårt och faller till marken. Innan Carlton har hunnit stoppa Curley, har denne bränt iväg med halva kroppen över passagerarsätet, ut ur Jamaica Pond. Carlton rusar in med vapnet höjt. 

Hall hänger i luckan med ena handen och försöker samtidigt att förhindra den store Slim Jim från att ta sig ner. I en kraftansträngning får han upp sitt vapen och skjuter tre skott upp genom takluckan. Slim blir träffad, men har tur; bara ett sår vid sidan av ansiktet. Några centimeter åt höger och allt hade varit förlorat. Men så hör han; tystnaden är total... Stephan har blivit träffad, kanske dödad. Vild av sorg och ursinne, och vrålande namnet på sin livskamrat kastar han sig mot nergången.
Därnere har Hall just lyckats öppna en mindre lucka ur vilken han ämnar hoppa ut (en tjärn nedanför tornet skulle fånga upp honom). När Carlton kliver in i scenen tror först Hall att den forne detektiven i egenskap av borgmästarens livvakt också ränner hans ärenden, varför han bedjande retirerar mot luckan. Samtidigt som Carltons bedyrar att det i själva verket är den forne kollegan som missförstått, att Carlton fortfarande är på den goda sidan, börjar Slim Jim öppna eld återigen; Stephan har just återkommit i triumf och både Hall och Carlton blir träffade. Ett skott från Carlton revolver missar, när Slim Jim plötsligt halkar och rasar hela stegen ner. I en slarvig manöver går vapnet av och han vådaskjuter sig själv i ansiktet. 

När Carlton ser bort mot Hall är han borta och luckan är tom. Carlton springer ut ur tornet och finner Hall livlös, flytande i tjärnen. Han hinner precis dra upp Hall, när han känner Borgmästarens kalla pipa i nacken. Carlton tvingas under pistolhot in i bilen och de kör iväg.

 

Virginia står i begrepp att gå från Horst, som försöker få henne att stanna. Han erhåller en lapp och läser att Virginia accepterar inbjudan med några förutsättningar. Virginia vill få en meningsfull syssla som rimmar med hennes olika egenskaper; kleptomani, buderfarenhet osv. Hon vill ha logi och därtill hädanefter heta Abigail. Horst accepterar kraven och berättar att hans egentliga namn är Jared Abelkader. På frågan om de ska rädda Boston, går Abigail villigt efter Jared ner i källaren. En rad märkliga konstverk, automatiserade stålkonstruktioner, klockverk och pendlar i konstant rörelse möter Abigail. Ett konstverk föreställer två kopulerande människosilhuetter, med titeln: Perpetuum Sapiens. Jared och hans bror Aziz har gjort konstverken får hon veta, och Jared visar henne också en rad, som det tycks, bebodda lägenheter belägna på källarplanet. Hon ser namnet Marion Malone på en av dörrarna, vilket klingar märkligt bekant. Även namnet Zarko, och på Abigails önskan blir de också presenterade. Den ständigt flinande, skygge mannen inne i rummet skrämmer Abigail något, som nästan är överväldigad av Horst-Villans många intryck. 

Jared leder henne till en märklig glasbehållare i vilken han placerar Abigails drottning, den fågelstora Malophora-geting som vuxit inuti henne. Han injicerar insekten med en mörkröd vätska och strax börjar drönare från Boston ansluta med frenetisk iver. Glasbehållaren fylls på av krälande insekter och drottning täcks strax av sina undersåtar. Plötsligt kliver Einstein in, till Abigails stora förvåning. De förenas försiktigt, men någonting är annorlunda. 

Både Horst och Virginia får nytt namn, Virginia blir Abigail och Ezben Horst blir Jared Abelkader.

 

Borgmästaren är minst sagt upprörd på Carlton, som långsamt börjar minnas gårdagen. Han ser för sin inre syn hur borgmästaren och Carlton besöker Madame Z, en bordell i hamnkvarteren. Carlton minns med med stigande fasa hur han tycks ha slagit följe med en glädjeflicka, som kallar sig Judy Joy. 

Borgmästaren berättar om initieringen han ska genomgå, en händelse som skrämmer Curley och gör att han tvingat med Carlton som backup. På frågan: Dö idag eller Leva för evigt, ska du svara Leva för evigt, säger borgmästaren. Carlton resignerar under de senaste dagarnas ofantliga tryck och tillsammans ankommer de Cirkus Antiversum.

Cirkusen är belamrad med folk, en väldig kö som ringlar sig inåt. De bjuds att dricka och sinnena börjar långsamt fördunklas. Dofter, ljud och andra intryck börjar långsamt trubbas av. Hand i hand, utan att förstå hur det gick till, valsas de in av de många exotiska, skitiga och medryckande cirkusaktörerna. Carlton börjar tappa greppet om fokus.

 

Leonard är också i Antiversum, och får först anstränga sig till max för att inte slå ner plågoanden Elmer Watts, men mjuknar allt mer av interiörens berusande atmosfär. Händer smeker Leonard, och även om en och annan persedel samtidigt lyfts ur fickorna, tycks detta inte bekomma honom. Han häpnar över de stora kobror som svajar under den lille mannens flöjt, för att inte tala om magitricket med den huvudlösa mannen vars huvud bärs i famnen, tröstlöst undrande “Who am I”? Vansinne… Detta är vansinne. Och vansinnigt härligt!
När Leonard träffar Elmer Watts igen tycks stridsyxan tillfälligt begravd och de förenas i en artificiell vänskap inducerad av de preparat som cirkusens gäster förslavats av. De trängs i en alltmer yvig kö, vid vars ände någonting stort och viktigt tycks utspela sig.

 

Välkommen till CYRUS EPIPHANY AVSNITT 11 - Spegel, Spegel på väggen där