0509 CYRUS EPIPHANY AVSNITT 09 - Den Levande Färgen

Hej kära PodCon-lyssnare! Här kommer så ett köttigt avsnitt av Curys Epiphany, där vi äntligen får stifta bekantskap med den levande färgen, bland andra blasfemiska bekantskaper. En utförlig redogörelse för vad som hänt finner ni här under - strösslad med spoilers så bara för den som är a jour med äventyrets vidrigheter. Kram!

DETTA HAR HÄNT:

När Carltons persienner är uppdragna är kontoret “öppet för besök”, medan när de är nerdragna signalerar detta behov av absolut ensamhet. Hall är i polishögkvarteret och har alldeles nyligen nåtts av nyheten att den boxare som misshandlats svårt under en illegal match mot den mycket starkare Mr Mason, under natten har avlidit av sina skador, som i rapporten beskrivs som ovanligt hänsynslösa.
Persiennerna är uppe även om Carlton själv inte är tillstädes, varför Leslie obrytt kliver in och svarar i telefonen när den ringer. Hall svarar djärvt i Carltons namn, och i andra änden hörs den unge, oerfarne polisadepten Andrew Cottage. När Hall förstår att Cottage är i vattentornet på Jamaica Pond skyndar han sig dit.

Leonard känner sig hemlös, förvirrad och oälskad. Desperat försöker han förklara Debras nyfunna beteende med graviditet-relaterade personlighetsförändringar, även om förklaringen ekar tomt i Leonard. Någonting är ur led, men vad?
Han beger sig till deras gemensamma lägenhet, som inom några dagar skall vara urblåst till förmån för nya hyregäster - bara för att finna den övergiven. Debra har lämnat mat och ej bäddat sängen, vilket känns okaraktäristiskt och slarvigt, tänker Leonard oroligt.
På golvet invid sovrumsdörren finner han en knapp, tillhörande arbetsoverallen som Leonard använder på bruket. Hans egna byxor saknar dock ingen knapp, vilket är märkligt. Han stoppar den i fickan.
Från fönstret får han syn på sin syster Judy, just i färd med sitt oheliga gebit, samt en kostymklädd man på väg att göda detta sorgliga leverne. Leonard tappar besinningen och rusar ner för att stoppa händelseutvecklingen. Till sin förvåning ser han att den presumtiva kunden inte är någon annan än Elmer Watts, vårdaren med födelsemärket som plågat Leonard tidigare.
Förtvivlat försöker Leonard dra med sig Judy, som tvärvägrar, och när Elmer försöker ingripa får han en rejäl känga. Nervöst smiter vårdaren från platsen.

På väg tillbaka till lägenheten med Judy i ett hårt grepp stannar plötsligt en täckt bil. En magerlagd man i 35-årsåldern påkallar hans uppmärksamhet och när Leonard försiktigt närmar sig överrumplas han av tre andra män som tillsammans med den första lyckas dra in Leonard i bilen. Han binds och påförs ögonbindel och de drar iväg med en rivstart. Leonard hinner uppleva några kaotiska minuter av panik innan han plötsligt inser vad det är som sker. En initiationsrit till frimurarorden som Leonard är medlem av. Han kan andas ut och njuta av riten, nästan som om han vore en betraktare, trots att ögonen förblir övertäckta. När de låtsat grymma ceremonierna är avslutade leds Leonard in i en stor sal. Ögonbindeln åker av och han möts av hundratals ordensbröders hurrarop och euforiska ovationer. Exalterat ser han sig omkring men dämpas i sin glädje då han ser att fadern Montgomery är den ende som inte ler.

Carltons första dag med Curley visar sig bli en smärre mardröm i leda. Borgmästaren drar med sig polisutredaren på diverse ärenden, presenterar honom för affärskollegor och tvingar utredaren att uthärda Curleys vidriga, osnutna ungar och djupt beklämda hustru, varvat med snaskiga, oombedda detaljer om konkurrenter - skvaller varvat med sanning och ren bullshit. Så snart Carlton får möjligheten tappar han borgmästaren på dennes dyra whisky, vilket gör dagen någon lättare att uthärda.
Curley landar slutligen vid sin jaktstuga, där Carlton och en annan livvakt, en man som på ett ytterst irriterande sätt skrattar åt sina egna schackdrag, tvingas vakta borgmästaren medan denne fiskar i två timmar. Då och då avbryts Curley av telefonsamtal, något Carlton uppfattar som rörande den döda Etta Hicks, kvinnan som upphittats i Charles river ganska nyligen.
På natten väcks de av den ilsket ringande telefonen och borgmästaren uppvisar inledningsvis förvirring och rädsla, verkar paniskt rädd för något eller någon, men sansar sig snabbt. Något senare hörs en bil tuta från uppfarten och Curley beger sig ut i mörkret. Som ny rekryt slipper Carlton dock ingå i misshandeln som utspelar sig på gården, då Etta Hicks bror misshandlas till nära på oigenkännlighet. En sur känsla av hyckleri och omoral svider i Carlton, som dämpar ångesten med mer whisky.

Hall möts av en mycket berusad Sally som uppvisar nästan hotfull inställning, vevar och beter sig. Det som först är smått komiskt blir snabbt allvar när Hall inte kan låta bli att oroas över barnets välmående efter att ha fått en smak av hur föräldraskapet tycks fungera. Han försöker prata med Elisabeth för att bättre få en bild av hur hon mår, men lyckas inte dra något resonabelt ur den märkliga flickan som trots sin ringa ålder uttrycker sig både redigt och lillgammalt.
Men vad hon säger förvirrar Hall. Elisabeth är full av förväntan inför någonting som snart ska ske; någonting som har med biblioteket på andra våningen att göra. Flickan räknar till 4, sedan 5, sedan 9 sedan 3. När klockan slår tolv smäller någonting till i tornets väggar och flickan instruerar Hall att samtidigt dra i de utvalda böckerna med motsvarande position som siffrorna hon tidigare har räknat upp. Ett hemligt utrymme blottas nere i köket där Sally står och diskar.

Christopher O’Mullen och hans underhuggare Frank Stance letar efter den försvunna Virginia i skogarna kring Dedham, utan resultat. Känslorna till den unga Virginia har blossat upp på ett nästan övernaturligt sätt, ända sedan den där dagen i pokerrummet då croupieren Green avrättades. Frank är ängslig över chefens reaktion på att han inte lyckats föra Virginia tillbaka till huvudkvarteret, men Christopher är sammanbiten snarare än arg, vilket oroar Frank nästan mer. Den irländske gangsterledaren finner Virginias tandprotes i bilen, vilken han stoppar i fickan.
Tecken från dikesgrenen vittnar om att Virginia har tagit sig längre in i skogen och de följer spåren så gott de kan i kvällsmörkret. Efter ett fruktlöst letande finner de slutligen en lada, på vars loft de hittar hennes, nu utrymda, nattkvarter. De fortsätter att leta.

Virginia vaknar i ett överdådigt, men gammaldags inrett sovgemak. Hon kan inte röra sig, kroppen är tungt medicinerad, men den hemska krävan på hennes nacke är gudskelov borta. När hon försöker ropa möts hon av ett konstruerat eko från en röst hon alltför väl känner igen och snart inser hon att Mr Horst sitter i en fåtölj i dunklet. Han ser friskare ut än sist hon såg honom, skinnet tycks ha dragits åt något. Den tidigare alldeles för stora hudkostymen passar bättre.
Horst beskriver Virginias tillfälliga förlamning som ett resultat av någonting han kallar för “astralhypnos”, en behandling hon behövt genomgå för att överleva operationen som utförts på henne. Han placerar också en liten silvertacka på nattduksbordet och berättar att silvret är resultatet av den giftiga getingens bett och efterföljande “befruktning”. Malophoran låter sin avkomma slåss om livet inne i den artificiella livmoder som uppstår under bettet. Silvret är en restprodukt som Malophoran gentilt efterlämnar sig, även om just silverförgiftningen normalt är det som till sist dödar den bitna. Horst ger henne silvret som en slags gåva, därefter frågar han om Virginia vill se det levande resultatet av hennes bett, ty det skiljer sig markant från alla andra bett på en viktig punkt; hennes kräva har inhyst en större och långt viktigare gäst. En drottning.
Hon får se varelsen, en väldig insekt stor som en kråka. Virginia iakttar förfärat och chockat insekten som vuxit under hennes hud. Horst avslutar med att hon är välkommen ner när astralhypnosen släppt. “En tjuv kan känna sig trygg här, eftersom vi alla är tjuvar”.

Dr Günthers, chefsläkare på Danver Mental Hospital, är nervös. Klockan börjar närma sig halv tre och snart ska den vedervärdiga varelsen med fothänderna komma. Syster Hersch har förberett med att låsa upp de särskilda dörrar som ska hjälpa de intagna att nå skogarna bakom Danvers, och doktorn har också förberett sjukhuset enligt Ol’ man Jans specifika instruktioner.
Günthers tidigare dyrkan av Herden och de två bröderna Abelkader har den senaste tiden fått stryka på foten för en stigande skräck inför ordens allt mer bisarra ambitioner. De delar en önskan om att åse underjorden, kolonisera Antiversum, men medlet för att nå dit delar dem.
Precis klockan tre svävar den lille mannen med den stora hatten in genom Günthers kontorsfönster, förbi galler och allt, för att mirakulöst landa på golvet framför den chockade Hersch och doktorn. Det är en viktig natt och Günthers tänker göra som sekten önskar denna gång, men framöver ämnar han ta sig en ordentlig funderare på vad han borde göra. Herdens uppenbarelse är fortfarande gällande, men medlen för att nå målet kan se olika ut och doktorn har också kontakter.
Trummor börjar låta från den lilla varelsens obehagliga trumma och Danvers väggar börjar vibrera från hundratals patienters stigande känslostorm. Doften av brandrök börjar stiga från två av sidobyggnaderna, som bestämt.
Plötsligt uppenbarar sig en av Günthers patienter, Lydia Baldwin, en kvinna vars behandling, både den traditionella som hon genomgått och Günther och Antiversums egna, misslyckats vilket gjort henne fullständigt katatonisk. Nu står hon plötsligt i dörröppningen, framhostande fragment av ord. Blicken klar och öppen, glödande av ett slags förväntansfullt ursinne. Magen knyter sig på Günther, men kvinnan stirrar bara ett blint ögonblick på sin doktor, som om hon inte känner igen honom, innan hon flyr ut i natten för att sammanstråla med sina nyblivna systrar och bröder.   

Välkomna till avsnitt 9 av Cyrus Epiphany: Den Levande Färgen

Smaklig spis!

/PodCon

0508 CYRUS EPIPHANY AVSNITT 08 - 4 5 9 3

Hej på er! Här kommer del 8 i berättelsen om Sally, Leonard och Virginia, samt detektiverna John Carlton & Leslie Hall. På grund av en fläkt som blåste mot mikrofonen är första 33 minuterna av sämre ljudkvalite då jag behövde skära rejält för att få bort bruset.. Därefter riktades dock fläkten åt annat håll och ljudet blir normalt.

Smaklig spis!
/PodCon

DETTA HAR HÄNT:
Debra tröttnar på Elisabeths nonsensiala och envisa felaktigheter angående bibelns mest basala beskaffenheter och konfronterar Sally i hennes föräldraskap, såväl som kristna bildning. Grälet avslutas med att Debra rusar från skyttebanan i vredesmod.
När Sally pratar med Elisabeth vill flickan ivrigt bege sig till vattentornet då hon och Marion tillbringat mycket tid där. Mycket mer tid än Sally hade en aning om. Det tycks som om dottern och tvillingsystern haft långa, moderliga och givande samtal med varandra som Sally helt har missat. Enligt Elisabeth ska de också ha läst ur gamla böcker och flickan är närmast förtvivlad av saknad till vattentornet.

Leonard vaknar i en iskall omfamning med den fruktansvärda insikten att kvinnan bredvid honom i sängen inte är Debra utan en vilt främmande kvinna med långt, vitt hår. Leonards skrik tillkallar Sally som beordrar den galna kvinnan att omedelbart lämna platsen. Trots hennes fräsande och spottande inser Leonard att det är samma person som stirrade på honom från fönstret i sidobyggnaden vid Boston Medical Center, men också otroligt nog en gammal bekant från barndomen. Tant Agda som spelade munspel och gjorde ett särskilt, medryckande intryck. Hon, men utmärglad och vanvettig, kastar sig över Sally, fäktar vilt och försöker säga till Leonard att han inte vet sanningen, och någonting om Montgomery, Leonards far. De föser ut henne och hon försvinner ut i skogen igen.
När Leonard förstår att Debra är borta blir han utom sig av oro och eftersöker henne. Av en slump träffar han Carlton som kommer tillbaka till skyttebanan efter att ha blankat ute vid Danvers efter samtalet med Gunthers tidigare. Carlton håller nära på att köra på den plötsligt uppdykande Leonard, som än mer gör ett intryck av att ha förlorat förståndet.

Sally får höra av Elisabeth att hon har en låtsaskompis, en person som kallar sig flickgubben. Innan hon kunnat gräva mer i detta återvänder Carlton och Leonard med Marions dagböcker. Sally börjar botanisera bland dem.
Leonard ber om skjuts till sitt hem ifall att Debra har begett sig dit. De fastnar i de massiva demonstrationerna om bättre arbetsförhållanden för Bostons arbetare. “No more Curley bull”. “Salary is Equality” är något av det som skanderas. Mitt i folkmassan strävar sig den lilla falangen som kallar sig “arbetarnas intresseorganisation”, ledd av rektorssonen James McCartney, nästan motströms i den vilda folksamlingen. De tycks inte helt välkomna bland de råbarkade hamnarbetarna, men Leonard kliver ur bilen och fram till pojkarna som efter lite dividerande ger Leonard en pamflett med kommunistisk information. Från ingenstans kliver plötsligt poliser upp till McCartney och arresterar honom under våldsam protest, allt som Leonard kastar sig tillbaka i bilen och resan fortsätter.
Väl hemma upptäcker Leonard att Lars Stenson är på besök. När Leonard undrar hur hustrun mår vill hon veta hur det står till med faktumet att Leonard eventuellt har dödat någon, något Leonard inte helt kan besvara.
Lars försöker ge skenet av att anledningen till hans besök handlar om demonstrationerna vid Back Bay, där hela laget ska delta. När Leonard ifrågasätter Stensons lojalitet mot arbetarna i egenskap av välavlönad chef, vänder Lars till att fiska efter en ny boxningsmatch med Mr Mason i ringen. Leonard avböjer tveksamt och Stenson lämnar lägenheten under ganska hånfulla tillrop.
Ett försiktigt och förljuget samtal mellan Debra och Leonard tar form.
På väg från lägenheten stöter han ihop med en granne, Mr Morris, djupt skakad och gråtande i trapphallen. Den gamle mannen berättar att hans hustru avlidit från ett insektsbett hon fått för några dagar sedan. En allt större förvirring över tingens vara drabbar Leonard.

Virginia är rasande över sin situation. Först kidnappad av gangsters och sedan hållen fången av den obehaglige doktorn som förgiftat hennes föräldrar med giftiga soppor. Känslan av att hjärnan “halkat snett” är överhängande och nästan olidlig. Smärtan i nacken bultar när hon lyckas fly från sin far och dr Parnasse. På vägen stöter hon på Max, en person från konstnärskollektivet på våning tre, som oroligt tar sig an henne. Hon förklarar att hon behöver bege sig till vattentornet, och Max skjutsar henne dit även om han argumenterar att sjukhuset nog är en lämpligare destination. Alldeles innan de når tornet svimmar hon och när de möter Sally känns Virginias läge akut. De vänder och åker raka vägen till Boston Medical Center.
Sjukhuset är brandskadat och överlag känns stämningen kaotisk. Det tycks också råda någon slags flirtig, oprofessionell stämning mellan den manliga och kvinnliga sjukhuspersonalen som Sally verkligen inte välsignar. Kollegan Mrs Winters berättar om nattens hårda tryck på avdelningen. Elva mord och lika många mordförsök, och så den märkliga geting som fått många människor att insjukna. Dränerade bett tycks innehålla små blöta, silverfärgade getingar och även om innehållet gröps ur insjuknar patienterna av en märklig silverförgiftning som hittills tagit kol på samtliga som drabbats.
Alldeles som Virginia körs in för akut operation finner Sally fem biljetter, inklämda i hennes hand. Det är biljetter till Cirkus Antiversum, fem till antalet. Operation visar sig bli lång och svår. Carlton beordras att åka och hämta flickans föräldrar då läget känns hopplöst.

När Carlton når Virginias hem märker han till sin oerhörda förvåning att Dr Gunther befinner sig där, trots att de samtalat på Danvers för mindre än några timmar sedan. När Carlton berättar att Virginia ligger för döden på Boston Medical Center beger sig Dr Gunthers omedelbart dit. Kvar står Carlton i stor förvirring. Han ringer till sin nye chef, borgmästare Curley som utan omsvep beordrar honom att omedelbart komma till Curley-administration.

På sjukhuset avbryts operationen plötsligt av att Dr Gunthers i sällskap av några vårdare kliver in och övertar patienten.  När Sally gör en ansats att följa med möts hon av aggressiva utrop från vårdarna och kylighet från Dr Gunthers. Trots Sallys protester forslas Virginia in i en sjukvagn och försvinner därifrån.

Kvällen lägger sig över vattentornet, sällskapet är uppgivet och Sally förtvivlad över Virginias uppdykande och därpå försvinnande. Hon börjar upprivet att läsa igenom Marions dagböcker och hamnar i en flodvåg av minnen. Allt kommer tillbaka, underjordsverserna som Sally och Marion tvingades lära sig genom hemska piskrapp. Minnesbilder av hur hon och fadern besökt underjorden, klappat den väldiga fågeln vars inälvor hänger utanför. Hon minns bestraffningen i lådan, där hon tvingats be om ursäkt till dockan som inte vill heta Lisa utan Ol’ Man Jan. Hon minns också flykten genom skogen, där dockans gnyende hotar att avslöja deras gömställe, varför hon håller handen över dess mun. Den femåriga Sally tvingas slutligen lämna dockan och fly genom träsket, allt som hundarnas skall och Ol’ Man Jans tjutande klagan kallar bakom henne.