Jag tror att vi lever i en värld som är svår för många barn och ungdomar. I USA har tio till femton procent av pojkarna ADHD, en diagnostiserad hjärnskada som påstås vara medfödd men som ingen forskare ännu lyckats hitta i hjärnan. Jag misstänker att tidens tempo är en underskattad faktor i den här sjukdomsvågen. Föräldrar umgås mindre med sina barn än tidigare, skolan ställer tidigt krav på egen reflektion och ansvar, trots att framför allt unga pojkars hjärnor inte är utvecklade för att möta dessa krav. Barnen växer upp i en postmodern värld utan fasta hierarkier eller ramar. Allt är fritt, allt är tillåtet och barn förväntas göra sina egna val och skapa sina egna inre kompasser. Det är säkert bra för många barn men för de hjärnor som kommer igång senare i sin utveckling blir det svårt att skapa och upprätthålla strukturer och att hejda impulser vilket i förlängningen leder till svårigheter att stanna kvar i lekar och interaktioner, vilket skapar en spiraleffekt där barnen blir allt sämre på att hålla ihop sig och hantera sina affekter. Vilken tur då att det finns spel som tränar interaktion, impulskontroll, inlevelseförmåga, samarbete, läsning, skrivning och matematik. Nils-Erik Lindströms rollspel Tassar & Morrhår har självklart ingen koppling till mina tankar om vår tids syn på barn men jag tänkte att jag skulle ta chansen att skriva något om vilket fantastiskt lekhjälpmedel rollspel kan vara för barn och ungdomar.
Tassar & Morrhår är utgivet på Nils-Eriks eget förlag och det är också han som skrivit all text, ritat bilderna i spelet och skapat spelsystemet. Det är med andra ord ett hjärtebarn, eller ett indiespel som det kallas med rollspels-lingo. Tassar & Morrhår handlar om små humanoida djur som lever ihop och ger sig ut på äventyr. Inspirationen kommer från Det susar i säven, Bernard och Bianca, Mästerdetektiven Basil Mus, Den långa flykten och alla Disneys mänskliga djur. Redan här är jag såld, tänk att få springa med Femman, Kronan och Maskros och fly från Sandleford och skapa ett nytt liv i Watership Down. Tänk att få bada med Vattenråttan eller åka racerbil med Grodan och sen ge sig ut på äventyr för att rädda Grävlingen från vesslorna. Tänk att smyga iväg för att skaffa smycken till Askungens balklänning. Om du har läst eller sett de här berättelserna så tror jag du känner som jag, det här är verkligen en bra inspiration för rollspel.
Baksidan på spelet berättar att Tassar & Morrhår är ett spel för alla åldrar, och först reagerar jag inte för självklart är det här ett spel för barn men när jag läst igenom Tassar & Morrhår så ser jag ett mönster som gör att jag misstänker att jag och Nils-Erik har lite olika bild av vad som skulle göra Tassar & Morrhår till ett fantastiskt spel. Tassar & Morrhår är faktiskt inte ett spel bara för barn, det är skrivet att spelas av alla. Spelet har en hel del sådana här icke-val och det finns säkert någon filosof som sagt det här innan: att inte göra ett val är också ett val.
Om jag skulle ta med Tassar & Morrhår till mina vuxna spelare så är jag rädd att spelet skulle kännas för barnsligt. För att spela med barn känns vissa delar för våldsamma. Jag behöver berätta om inledningsäventyret för att visa vad jag menar, så läs med andra ord inte mer i det här stycket om du ska spela äventyret. Inledningsäventyret Ur Askan i Elden börjar med att rollpersonerna hittar ett lik. De slåss, tar sig över en å och möter ett gäng rövare som de troligtvis slåss mot. Därefter ger de sig in i en grotta där de först kan ramla ner i en grop fylld av människostora rakblad, krossas av en väldig tegelsten eller smällas i en musfälla. Om de lyckas så hittar de en slumpvis mängd guld, som när jag slår tärningarna och tittar på utrustningslistan räcker till att köpa 24 stora hus. Kanske är jag blödig men jag vill inte beskriva för en sjuåring hur hans muskaraktär spetsas på väldiga rakblad eller krossas under en sten. Ur Askan i Elden känns som ett introduktionsäventyr till Dungeons & Dragons klätt i en barnvärld.
Det finns en spelvärld som följer med spelet, Bortomberga. Berättelserna är tänkta att handla om djuren som lever på Bortomberga gård. Gården drivs av en människofamilj, mamma, pappa och en son och djuren lever i källare, på vinden och i hål och skrymslen där de kan hitta tak över huvudet. En katt och en hund är ständigt närvarande hot på gården och ute i skogen finns en uggla som både kan vara en fara och en källa till kunskap. Råttorna som bor under boningshuset styrs med järnhand av Kung Jorm Halvtand. Relationerna mellan de olika djuren är fyllda av olikheter och konflikter och det finns flera förslag till äventyr samt kartor över området. Bortomberga är den absolut bästa delen av Tassar & Morrhår, tydlig, charmig och användbar. På Tassar & Morrhårs hemsida finns tre väldigt trevliga äventyr som utspelar sig i Bortomberga, Fången i Volvobesten, Ost & Örhängen och Den som gapar efter mycket.
Rollspelet Tassar & Morrhår är tänkt att kunna användas med alla möjliga världar och äventyr som innehåller humanoida djur, alltså inte bara Bortomberga. Även det är ett icke-val, och tyvärr märks det. När man tittar på vilka sköldar som finns så nämns riddarsköld och kravallsköld. Är vi alltså i en värld med djur som går i våldsamma demonstrationer och motas bort av kravallpoliser eller är det riddarmöss med riddarrustningar? Utrustningslistan väger mer över till medeltid än polisstat, djuren kan ha hillebarder, stridsslagor och lans. Istället för att reglerna och världen samspelar så sker det motsatta för mig. När bestar och djur beskrivs så hittar vi kor, vesslor, harar och hundar men också afrikanska bullfrogs. Det känns lite spretigt.
Bilderna i boken visar igelkottar som steker pannkakor och försöker lära sig simma. Samtidigt har reglerna ett fokus på strid, skada och död. Så vad ska man göra i det här spelet, döda varandra eller steka pannkakor? Spelskaparen gör inget uttalat val men reglerna verkar passa väl till traditionella questbaserade äventyr. Reglerna i är enkla men om det skulle vara ett spel för barn så är vissa delar av regeltexten lite onödigt krånglig. Bra då att det på hemsidan finns en förenklad version för barn.
Det känns som om jag är hård mot Tassar & Morrhår och jag tror att det beror på hur fantastiskt jag tänker att spelet skulle kunna vara om Nils-Erik gjort mina val och såg spelet på mitt sätt. Det är väl just det som är det luriga med smak och det fantastiska med att ge ut sitt eget spel, man får göra hur f-n man vill. Jag hoppas att Nils-Erik är nöjd med sitt spel och att han och andra spelar det ofta men jag tänker ändå berätta hur jag skulle vilja att nästa version såg ut, för det här är min recension.
I min smak skulle Tassar & Morrhår vara ett spel som vuxna kan spela med barn, och som barn i förlängningen kan spela med varandra. Tassar & Morrhår skulle vara ett spel för spelvärlden Bortomberga med utrustningslistor och monster som passar den världen och som är benämnda såsom djuren i Bortomberga kallar saker som finns omkring dem. Trots att vissa av de berättelser som inspirerat spelet innehåller en hel del otäcka scener, till exempel Den långa flykten (särskilt filmen!) så skulle regelsystemet ha lite mindre fokus på strid, skador och vapentabeller. Jag önskar mig också ett introduktionsäventyr som skulle kunnat utspela sig i Det susar i säven snarare än Forgotten Realms.
Rollspel behöver precis som barn struktur och ramar. Ett bra rollspel är inte för alla, för att kunna spela vad som helst, i alla tänkbara världar med vilken spelstil som helst. Spelskaparens uppgift är att göra de val som krävs för att hjälpa spelgruppen att uppleva de berättelser som spelet utlovar. Rollspel är, precis som andra lekar, summan av de regler som begränsar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar