0504 CYRUS EPIPHANY AVSNITT 4 - Vattentornet vid Jamaica Pond

DETTA HAR HÄNT:

Leonard tar hand om den hysteriskt gråtande Sally efter att hon burits ut ur systerns bårlucka. Samtidigt letar Virginia upp en helgad plats för att öppna den lilla asken hon fått av Mr Horst. Hon finner sig stående vid de fiskstinkande strandbodarna långsides Copps Hill, vid vattnet. En plats hon ofta besöker för friden och ensamhetens skull.
Hon kliver in i en bod och slår sig ner för att öppna, när någonting fångar hennes uppmärksamhet. Ett kvisthål tycks innehålla någonting spanande på andra sidan. Den tidigare känslan av förföljelse får sin förklaring när Virginia kör in fingret i kvisthålet och det plågade ljudet av en katt ger sig tillkänna. Det irriterande lilla djuret, en svart hankatt, kommer snart in och stryker sig lustfyllt kring Virginias ben, innan hon sparkar ut den och åter blir själv. Hon öppnar asken som innehåller en glasflaska med grumlig, halvt genomskinlig, ibland färgad tinktur. Efter viss tvekan låter hon istället katten lapa i sig lite av vätskan, något som bara gör den än mer sällskapssjuk.

Leonard drömmer om Mor Daisys restaurang. Soppan med stora köttbitar är redo för servering. Vad som först verkar vara mat som ligger utspritt under skynken på golvet, blir snart brända kroppar. Leonard är mycket hungrig och smakar en bit, men spottar snart ut det; köttet smakar bränd bordsduk. Han vaknar till en doft av bränt, något han först har svårt att lokalisera källan till. Det är när han öppnar fönstret mot innergården som han inser vad som står på; huset som härbärgerar hans utökade familj, pappa Montgomery, bröderna James och Ronnie samt systern Judy, står i brand.
Judy står gudskelov redan på gården, men bröderna och pappan verkar fortfarande befinna sig i eldhavet. Leonard kastar sig in i det brinnande huset. Han kämpar sig upp för trappan och kläms nära fast av en full man som täcker trappuppgången.
Väl på tredje våningen är lågorna vilda, Leonard sliter upp sin fars lägenhet och inser att läget är mer än akut. Med en oerhörd kraftansträngning lyckas han slita ut sin far i korridoren men tvingas välja mellan sin tolvårige bror James eller den äldre Ronnie. Han väljer sin yngste bror. Leonard lyckas få ut fadern och James ur lägenhetsdörren och vidare nedför den kollapsande trappan. Halvvägs ner tvingas han dock stanna och krafterna tryter snabbt.
Han kastar en skrikande och fäktande uppmaning åt Gud, men ingenting händer. Leonard ger upp, inväntar det brinnande infernot, när plötsligt en räddande ängel i form av en brandman dyker upp ur lågorna. Fadern är illa däran men vid liv, James är också svårt skadad, men vid medvetande. De förs till sjukhus.

Pokerrummet ”Klöverfältet” är belagt uppe på sjukhusets vind. Där samlas sjukhuspersonal och andra för tämligen harmlösa pokerspel after hours. En plats vid spelbordet är konstant ockuperat av ett skelett med hatt, i vars hand sitter fastlimmad en ödesgiv; en dead mans hand.
Virginia beger sig dit, eftersom hon har en fråga till Sally. Croupieren och tillika den enda manliga undersköterskan på Boston Medical Center, Mr Green, dealar för fullt. Green har också en fråga som bara måste ställas till Sally, då han, liksom snudd på alla andra i sjukhuspersonalen, upphetsat följer stölden av Sallys systers lik. Han håller sig dock.
Virginia försöker mygla sig in mitt i en giv mot Greens protester “Man kan inte hoppa in mitt i en giv”, då en röst hörs från ingången. ”Kan man inte hoppa in mitt i en giv?” Den ene av O’Mullen-bröderna, Christopher O’Mullen, följd av hans närmaste man Frank har klivit in. Virginia, som känner igen mannen från tidningarnas krigsrubriker, kallar honom vid sitt namn och får därmed Sally att sätta i halsen av oro. På Sallys direkta fråga framkommer det att Green är skyldig O’Mullen-bröderna 5000 dollar.
Virginia går för att hämta dricka och passar på att försöka förgifta de båda männen. Av misstag råkar hon använda Horst flaska, som är identisk med flera andra mediciner hon har i sin lilla apotekarväska. Hon ställer ner tre små glas samtidigt som Green gör en ansats att fly. Han hejdas. De dricker upp och förklarar att situationen är problematisk, då de normalt sett inte gillar publik. Green bryter samman och ber om nåd, erbjuder livslång anställning. Christopher beklagar sig åter över den tråkiga situationen men förändras plötsligt i sitt uttryck.
Virginia kan som genom en film se gangsterns verkliga persona, människan “bakom gangstern”. Chirstophers långa båtresa till det nya landet, hans fattiga familj bestående av 15 personer, livets olika givar. Det gör honom vacker. Christopher själv tycks tappa andan av Virginia, även Frank blir påverkad, står tyst och sammanbiten med en stigande rodnad.
Christopher berömmer Virginias uppnosiga mod, något han menar att han aldrig stött på tidigare.
När Sally åter försöker ta rodret beklagar sig Christopher åter igen och avrättar plötsligt Green inför alla i rummet. Sally försöker fly men gangsterns tillfälliga förhäxning av Virginia är tillfälligtvis skingrad och han hinner ifatt henne. Han gör det klart att ingen får avbryta honom, allra minst Sally. Bodyguarden Frank höjer vapnet för att avrätta Sally när Virginia kastar sig emellan. Hon viskar att hon har förgiftat personerna och att det snart kommer visa resultat, och som genom ett trollslag bryter de taffeln och går.

Ett gräl utbryter i lugnet efter stormen där Virginia inte tycker man behöver kontakta polisen medan Sally hävdar i sten att hon vägrar vara en del av den mänskliga feghetens taskspel och bidra till den här sortens samvetslöst beteende. Virginia tar åter upp Sallys känslokyla över systerns självmord. När Virginia gått ringer Sally polisen, men nämner inga namn på de närvarande.

Vi hoppar några dagar framåt till begravningen och bouppteckningen. Man har lagt några personliga tillhörigheter, ett smycke och virginias brudklänning i den annars tomma kistan. Några kusiner från Washington, bland annat en urmakare med den tröttsamma vanan att ticka som en klocka varje gång det blir tyst, samt en ålderdomligt klädd dam som Sally tycker känns vagt bekant, plus några av Marions vänner, utgör de sörjande.
Den ålderdomligt men ändå opassande flickaktigt klädda kvinnan döljer ett märkligt, nästan bulldogsliknande ansikte under sitt flor, och pliriga ögon kan skymtas därunder. Sally översköljs av en moderlig, men obehaglig känsla.
När Sally tar farväl vid kistan lutar sig dottern Elisabeth fram och viskar till Marion att hon nu är ensam. Hon avslutar med att säga “Hej då mamma” och niger. Sally stelnar till och drar henne hårt tillbaka.

Bouppteckningen sker i Malones arbetsrum. Kusinerna, husan, advokat Brenner med sitt evigt unga ansikte och bakåtslickade svarta hår, samt den märkliga kvinnan med bulldog-ansiktet är där. När Sally viskande undrar vem hon är svarar Malone att han inte har en aning. Sally frågar advokaten om dagböckerna som hon krävt tillbaka, men Brenner slingrar sig och skyller på byråkratisk ordning. Hon överraskas av att ha ärvt alla Marions lösöre och tillgångar, bland annat ett gammalt vattentorn i Jamaica Pond. På direkt fråga påstår Brenner att dagböckerna kommer dröja i tre månader, något han också hånfullt kan läsa i Sallys handflata.

Under käbblet hinner sällskapet upplösa sig. Sally finner sig stirrande på en av Douglas tavlor, ett Adam och Eva-motiv, där en utmärglad, ångestfull Adam och en yster, galet dansande Eva befinner sig i en dystopisk, djungelliknande lustgård. Den enorma ormen slingrar sig närmare, blind och hungrig.
Douglas har använt märkliga färger som tycks dubbla i sin natur, absurda, brun-blå nyanser, orange-gröna skiftningar förvirrar. Sally försvinner iväg i tanken med en bit smörgåstårta i munnen och märker inte ens att alla tycks ha lämnat sina kondoleanser och gått.
Hon drabbas av en obehaglig känsla av att Elisabeth är försvunnen, men ser till sin lättnad att dottern sover tungt i sitt rum. Hon står en stund och betraktar barnet när hon plötsligt överraskas av ett obehagligt, smaskande ljud.
Mrs Conway står och slickar på Douglas Adam och Eva-tavla, girigt som om den vore gjord av honung. Sally hotar kvinnan med en eldgaffel men Mrs Conway sliter den ur Sallys händer med en styrka som känns orimlig och mycket obehaglig. Sally drabbas av en intensiv rädsla och drar med sig den sovande Elisabeth innan hon lämnar det tomma huset endast innehållande Mrs Conway.

Samtidigt har Virginia återvänt hem. Den enerverande katten har förföljt henne från bodarna och gör allt för att få komma in i hennes sovrum. Hon motar ånyo bort den. Plötsligt kommer Einstein förbi, han behöver Virginias hjälp.
Han har fått höra av en gemensam bekant, Little Mickey, att Einsteins syster Einsticia, som normalt sett inte bor i Boston, nu har siktats i den märkliga cirkusen som slagit rot i Dedham. Einstein förmår Virginia att följa med honom dit för att se vad som pågår.
De når Cirkus Antiversum, ett väldigt tält strukturerat i Dedhamskogens vindlande gångar, placerat mitt i dess väldiga, inre glänta. Skogens naturliga stig, omgiven av nästan virkat grenverk, övergår i tunga läderstycken, inkapslat som naturliga gångar.
Personliga ägodelar, en hatt, en sko, klädesplagg, ligger utslängda på marken. Det stinker svett och zoo där inne, ljudet av ömsom plågade, ömsom njutningsfulla ljud ackompanjerat av tunga trummor når dem. Väldiga djur, en noshörning och andra bestar i mörka burar, skrämmer dem med sina ljud. En man springer plötsligt förbi dem, naken och skrikande av en märklig blandning av lust och fasa. De gömmer sig först men avancerar sedan längre in.

Leonard kastas mellan ångestdrivna tankar och känslor medan Montgomery och James svävar mellan liv och död på Boston Medical Center. Meningslösheten, det smärtsamma, orättvisa livet, balanserar även det mellan gott och ont. Efter timmar av vånda och några mycket ödesdigra tärningsslag kommer beskedet; Brodern James har tyvärr avlidit efter svåra brännskador men fadern Montgomerys tillstånd stabiliseras.
Leonard inser att han inte tillbringat det senaste dygnet med den han älskar, och han beger sig därför hem till Debra, men någonstans på vägen dit händer någonting otroligt. Något mirakulöst.

Leonard drabbas av en oerhörd klarsyn, där han befinner sig i en enorm dome. En oändlig sal, vars storlek, och ytterväggar är omöjliga att föreställa sig. I taket syns fantastiska motiv, giganters kamp, kontinenters förflyttningar. Bakom sig förnimmer Leonard hologrammet av två kvinnor och några män. Det är Sally och Virginia, och några andra personer som Leonard inte känner igen.
Han tar sig utanför domen och finner en väldig, silvergnistrande öken, ett stort molnområde kan anas några kilometer bort. Just som Leonard vill tillbaka in i domen ser han hur en jättelik kvinna, kanske 500 meter i höjd, nedstiger ur molnverket. Som ett sjunkande galärskepp landstiger hon i sanddynorna flera kilometer bort och närmar sig Leonard med långsam och samtidigt enorm hastighet.
Ur Leonard egna mun, via Agghats ord - strömmar budskapet: Jag skall leda det utvalda folket mot Nya Jerusalem.
Hologramfigurerna stämmer in och tillsammans mässar de de heliga orden.

Virginia och Einstein tränger sig djupare in i Cirkus Antiversum då de plötsligt springer in i Little Mickey. Han svamlar euforiskt och tycks vara påverkad av någon substans. Han blir närgången och i en påtvingad omfamning börjar Little Mickey och Einstein slåss.
De flyr från galningen, inåt, och når slutligen cirkusens epicentrum; ett väldigt innertält inrymmande 50-talet människor inbegripna i en vild, makaber orgie. I mitten tornar ett blankt, äggformat köttstycke, alldeles ilsket rött i färgen. Människorna; män och kvinnor från världens alla hörn, gamla som unga, tycks frenetiskt söka sig till varandras kroppar i en blasfemisk ormgrop, allt ackompanjerat av handfotingens trumma.
Varelsen vars fötter är händer spelar på en tämligen liten, men mycket ljudstark trumma. Den bisarra lille gubbens tunna armar avslutas i trådsmala fingrar som ändå på något sätt lyckas traktera instrumentet. Mr Horst sitter på en enorm tron och iakttar febrigt scenen. Einstein försöker dra med Virginia in i kötthavet, men hon backar, även om känslan är hypnotiserande och upphetsande. Plötsligt angriper katten ägget i mitten av hopen människor. Den har förföljt Virginia och Einstein in i Cirkusen, och kastar sig vilt fräsande på köttägget. Med ett vilt tjutande ljud slukas katten och intet mer syns till av den, men det räcker för att Virginia ska komma till sans och börja ta sig bort från platsen.
Innan hon jagar ut, och lämnar Einstein bakom sig, fångar Horst henne med en blick som inte tycks vred eller hatisk. Snarare full av nyfikenhet och passion.

Hon flyr ut i friheten och friska luften utanför Dedhams kullar, men känner sig ändå inte fri. 

VÄLKOMMEN TILL AVSNITT 4 AV CYRUS EPIPHANY:
VATTENTORNET VID JAMAICA POND