Jag är övertygad om att rollspelens oförmåga att bli populära idag delvis beror på att spelare och spelmakare aldrig hoppar på aktuella trender. Vilka stora trender har man sett i Sverige de senaste decennierna? Deckare och krim, samt urban fantasy för unga. Vilka rollspel har gjorts? Traditionell fantasy och scifi.
Tack för er pod, roligt att lyssna! Har funderingar efter att ha lyssnat på avsnitt 7. Ni diskuterar varför det är färre tjejer som spelar. Någon av er la in tankar om att det är en killvärld med svärd, troll och annat, och jag blev lite betänksam. Jag gillar svärd. Vem är han att påstå att tjejer, som jag, inte gillar sånt? Terese har inte spelat med er så mycket, men hon är den enda ni har nämnt där ni bedömer ifall hon är rollspelare på riktigt eller inte.
Det pratades om svettiga pojkrum utifrån hur killar är (som om tjejer inte svettas). Att inga tjejer fanns där, varför var det så? För vi fick inte vara med, jag minns det väl. Jag blev inte insläppt. Jag stod där och stampade. Drakar, demoner, väsen, troll. Kul! Och om lusten att spela. Den är varken kvinnlig eller manlig. Lust är lust, kul är kul! Ibland avtar det roliga när en objektifieras eller stängs ute.
Jag skulle önska att ni bjuder in en kvinnlig rollspelare till er pod, när ni nu undrar och pratar om kön, det är bra att byta blick ibland. Vilket jag tror ni skulle behöva. Ja, nu fick ni lite respons, ni bad om det. :) /Kajsa
Halloj Kajsa, tack för din respons! Usch, det pirrar en vag misstanke om att det var jag som förenklade det så att tjejer inte ville trängas bland chips-svettiga killar i källaren. Man kan aldrig generalisera så - såklart. Givetvis upplevde vi alla nån gång det ensamma stampandet, att inte få vara med i en grupp, och jag fattar precis känslan du beskriver. Och jag kan tänka mig, (om jag får vara lite generell trots allt), att många killgrupper var väldigt osköna och uteslutande mot tjejer som uttryckte önskemål om att vara med. Det är så jävla tragiskt, och tror jag tyvärr rimmar med egentligen alla andra mindre killgrupper o deras aktiviteter på den tiden, en generell segregation orsakat av de vanliga pissstrukturerna. I vår grupp var det nog mer rädsla och tonårsfrustration som låg bakom tror jag dock, och det att man liksom flytt undan verkligheten (som åtminstone för mig mest gick ut på att vara olyckligt förälskad och allmänt oskuld) in i en varm bubbla bestående av samkönade, så långt från tjejer och förälskelser man kunde komma. Jag minns det som att det många gånger, åtminstone för min del, var en av de viktigaste funktionerna; att fly iväg, glömma verkligheten, uppleva något som inte var hotfullt, förknippat med "det andra" som man inte kunde få ur skallen etc. Sådana vattentäta skott back then att jag blir alldeles ledsen, för tänk så underbart att, istället för att ha jagat klassens mest populära person, (som behandlade en som luft o i ärlighetens namn var rätt ointressant), ha träffat någon som förstått ens leklust, nördskap och intresse? Så vackert! Vi pratade också om en annan känsla rörande detta, som är mer nutida; att de tjejer som varit med o spelat med oss i de senaste åren ändå inte gått igång på det. Och då rör vi oss i en modern, fördomsfri (åtminstone i det avseendet) miljö där alla såklart är välkomna oavsett kön. Är det bara ren otur på våran front eller varför kan det vara så tänker du Kajsa? Hittade du en vettig grupp efter de exkluderande eller hur gick det sen?
Jag hittade ingen spelgrupp. Men jag hittade arkadspel, tv-spel och dataspel. Ett playstation införskaffades så fort jag hade pengar till det. I den världen var det inte heller lätt att hitta förebilder jag kunde identifiera mig med i mitt spelande.
Känns det igen? För mig, under min uppväxt, var det vardag. Mitt trix var att alltid vända på det. Förtränga att exempelvis Spindelmannen var kille för att kunna låtsas att det var jag som var superhjälten. Det fungerade men var oerhört tröttsamt i längden. Och är fortfarande i dag. Likaså tycker jag att diskussionen runt om tjejer vill spela spel eller inte är, den är tröttsam.
Frågan du ställer mig går tillbaka till dig. Var det verkligen tjejerna som inte vill spela? Eller var förutsättningarna fel från början ? Hur har ni gått till väga i att bjuda in nya spelare?
Jag tänker att det alltid krävs en del av en att bryta stereotypa mallar och sociala normer men att det är värt det. En får börja med att skaka om lite i sitt eget huvud.
Det är först nu i vuxen ålder som jag börjat spela rollspel, då goda vänner bjöd in mig att spela med dem, inget stampande behövdes, inga förutfattade meningar om mig som spelande dam, utan massor av värme, spännande och roligt. Så nu är jag fast :) Jag tror dessa är vänner till dig med :)
Oj, jag har missat era kommentarer, ber om ursäkt för det! Magnus- jag tror inte att jag riktigt håller med dig. Det är ju inne med superhjältar och vampyrer och sagor och monster och häxor. Vi har Vampire, More than Human, Förbannad, Call of Cthulhu. Visst finns det väl spel som motsvarar trenderna? Kanske inte när det gäller deckar-genren, om man inte tänker på Gumshoe-spelen. Men det kanske blir lite orättvist nu när jag radar upp spel som inte är så stora i Sverige, av olika anledningar. Om man jämför med populära datorspel så finns det väl bra motsvarigheter i rollspel, och datorspelen har ju uppenbarligen prickat in tidsandan.
Kajsa- Vi bad om det, och vi är oerhört glada för din kommentar! :) Vi skulle gärna ha med en kvinnlig rollspelare i podden. Som vi har pratat än så länge har vi sagt att vi vill ha spelat in tio avsnitt innan vi börjar ta med andra och röra runt, så att vi vet att "konceptet sitter", och att projektet inte har runnit ut i sanden. Men sen, absolut- kanske vill du vara med? Och ja, varför har det varit så (i alla fall för oss) att det inte funnits med så många tjejer i rollspelandet? Jag tycker inte vi kommer fram till något bra svar. Min upplevelse var att jag försökte få med tjejkompisar, och jag har hört fler tjejer som säger som du, att man inte blev insläppt. Personligen landar jag jag ändå i könsroller, för det kan inte finnas något annat svar. Precis som du säger är lusten till fantasi och lek, svärd och monster och vampyrer lika stor oavsett kön, men jag tror våra föreställningar blockerar. (Angående T - Jag tror vi mer pratar om ifall T är med i spelgruppen eller inte. Och det är väl tveksamt om hon är det. Hon har spelat tre gånger på tre år, mest för att jag tjatat på henne, och hon är väldigt tydlig med att det inte är och aldrig kommer bli hennes intresse. Förhoppningsvis ändrar hon sig!)
Jag är övertygad om att rollspelens oförmåga att bli populära idag delvis beror på att spelare och spelmakare aldrig hoppar på aktuella trender. Vilka stora trender har man sett i Sverige de senaste decennierna? Deckare och krim, samt urban fantasy för unga. Vilka rollspel har gjorts? Traditionell fantasy och scifi.
SvaraRaderaTack för er pod, roligt att lyssna! Har funderingar efter att ha lyssnat på avsnitt 7. Ni diskuterar varför det är färre tjejer som spelar. Någon av er la in tankar om att det är en killvärld med svärd, troll och annat, och jag blev lite betänksam. Jag gillar svärd. Vem är han att påstå att tjejer, som jag, inte gillar sånt? Terese har inte spelat med er så mycket, men hon är den enda ni har nämnt där ni bedömer ifall hon är rollspelare på riktigt eller inte.
SvaraRaderaDet pratades om svettiga pojkrum utifrån hur killar är (som om tjejer inte svettas). Att inga tjejer fanns där, varför var det så? För vi fick inte vara med, jag minns det väl. Jag blev inte insläppt. Jag stod där och stampade. Drakar, demoner, väsen, troll. Kul! Och om lusten att spela. Den är varken kvinnlig eller manlig. Lust är lust, kul är kul! Ibland avtar det roliga när en objektifieras eller stängs ute.
Jag skulle önska att ni bjuder in en kvinnlig rollspelare till er pod, när ni nu undrar och pratar om kön, det är bra att byta blick ibland. Vilket jag tror ni skulle behöva. Ja, nu fick ni lite respons, ni bad om det. :) /Kajsa
Halloj Kajsa, tack för din respons! Usch, det pirrar en vag misstanke om att det var jag som förenklade det så att tjejer inte ville trängas bland chips-svettiga killar i källaren. Man kan aldrig generalisera så - såklart. Givetvis upplevde vi alla nån gång det ensamma stampandet, att inte få vara med i en grupp, och jag fattar precis känslan du beskriver. Och jag kan tänka mig, (om jag får vara lite generell trots allt), att många killgrupper var väldigt osköna och uteslutande mot tjejer som uttryckte önskemål om att vara med. Det är så jävla tragiskt, och tror jag tyvärr rimmar med egentligen alla andra mindre killgrupper o deras aktiviteter på den tiden, en generell segregation orsakat av de vanliga pissstrukturerna. I vår grupp var det nog mer rädsla och tonårsfrustration som låg bakom tror jag dock, och det att man liksom flytt undan verkligheten (som åtminstone för mig mest gick ut på att vara olyckligt förälskad och allmänt oskuld) in i en varm bubbla bestående av samkönade, så långt från tjejer och förälskelser man kunde komma. Jag minns det som att det många gånger, åtminstone för min del, var en av de viktigaste funktionerna; att fly iväg, glömma verkligheten, uppleva något som inte var hotfullt, förknippat med "det andra" som man inte kunde få ur skallen etc. Sådana vattentäta skott back then att jag blir alldeles ledsen, för tänk så underbart att, istället för att ha jagat klassens mest populära person, (som behandlade en som luft o i ärlighetens namn var rätt ointressant), ha träffat någon som förstått ens leklust, nördskap och intresse? Så vackert!
RaderaVi pratade också om en annan känsla rörande detta, som är mer nutida; att de tjejer som varit med o spelat med oss i de senaste åren ändå inte gått igång på det. Och då rör vi oss i en modern, fördomsfri (åtminstone i det avseendet) miljö där alla såklart är välkomna oavsett kön. Är det bara ren otur på våran front eller varför kan det vara så tänker du Kajsa?
Hittade du en vettig grupp efter de exkluderande eller hur gick det sen?
Jag hittade ingen spelgrupp. Men jag hittade arkadspel, tv-spel och dataspel.
RaderaEtt playstation införskaffades så fort jag hade pengar till det. I den världen var det inte heller lätt att hitta förebilder jag kunde identifiera mig med i mitt spelande.
Känns det igen? För mig, under min uppväxt, var det vardag. Mitt trix var att alltid vända på det. Förtränga att exempelvis Spindelmannen var kille för att kunna låtsas att det var jag som var superhjälten. Det fungerade men var oerhört tröttsamt i längden. Och är fortfarande i dag. Likaså tycker jag att diskussionen runt om tjejer vill spela spel eller inte är, den är tröttsam.
Frågan du ställer mig går tillbaka till dig. Var det verkligen tjejerna som inte vill spela? Eller var förutsättningarna fel från början ? Hur har ni gått till väga i att bjuda in nya spelare?
Jag tänker att det alltid krävs en del av en att bryta stereotypa mallar och sociala normer men att det är värt det. En får börja med att skaka om lite i sitt eget huvud.
Det är först nu i vuxen ålder som jag börjat spela rollspel, då goda vänner bjöd in mig att spela med dem, inget stampande behövdes, inga förutfattade meningar om mig som spelande dam, utan massor av värme, spännande och roligt. Så nu är jag fast :) Jag tror dessa är vänner till dig med :)
Oj, jag har missat era kommentarer, ber om ursäkt för det! Magnus- jag tror inte att jag riktigt håller med dig. Det är ju inne med superhjältar och vampyrer och sagor och monster och häxor. Vi har Vampire, More than Human, Förbannad, Call of Cthulhu. Visst finns det väl spel som motsvarar trenderna? Kanske inte när det gäller deckar-genren, om man inte tänker på Gumshoe-spelen. Men det kanske blir lite orättvist nu när jag radar upp spel som inte är så stora i Sverige, av olika anledningar. Om man jämför med populära datorspel så finns det väl bra motsvarigheter i rollspel, och datorspelen har ju uppenbarligen prickat in tidsandan.
SvaraRaderaKajsa- Vi bad om det, och vi är oerhört glada för din kommentar! :) Vi skulle gärna ha med en kvinnlig rollspelare i podden. Som vi har pratat än så länge har vi sagt att vi vill ha spelat in tio avsnitt innan vi börjar ta med andra och röra runt, så att vi vet att "konceptet sitter", och att projektet inte har runnit ut i sanden. Men sen, absolut- kanske vill du vara med? Och ja, varför har det varit så (i alla fall för oss) att det inte funnits med så många tjejer i rollspelandet? Jag tycker inte vi kommer fram till något bra svar. Min upplevelse var att jag försökte få med tjejkompisar, och jag har hört fler tjejer som säger som du, att man inte blev insläppt. Personligen landar jag jag ändå i könsroller, för det kan inte finnas något annat svar. Precis som du säger är lusten till fantasi och lek, svärd och monster och vampyrer lika stor oavsett kön, men jag tror våra föreställningar blockerar. (Angående T - Jag tror vi mer pratar om ifall T är med i spelgruppen eller inte. Och det är väl tveksamt om hon är det. Hon har spelat tre gånger på tre år, mest för att jag tjatat på henne, och hon är väldigt tydlig med att det inte är och aldrig kommer bli hennes intresse. Förhoppningsvis ändrar hon sig!)
SvaraRadera