Tack för att ni lyssnar och följer Sallys, Leonards, Abigail och Carltons fotspår in i vårt outgrundliga versum!
Smaklig spis!
/PodCon
PS lyssna ansvarsfullt idag! <3 font="">
DETTA HAR HÄNT:
AVSNITT 12: PROVERSUM ANTIVERSUM OCH INTERVERSUM
Abigail sitter med gjutpasta i munnen medan Jared skapar en tandprotes åt henne. Han berättar lösryckta delar ur sitt och broderns liv. Efter gjutningen får Abigail äta av ett kunskapens äpple, litet svart och sött i smaken. Berättelsen om två bröder tar form.
Abigail sitter med gjutpasta i munnen medan Jared skapar en tandprotes åt henne. Han berättar lösryckta delar ur sitt och broderns liv. Efter gjutningen får Abigail äta av ett kunskapens äpple, litet svart och sött i smaken. Berättelsen om två bröder tar form.
JAREDS HISTORIA
När Jared och hans tio år yngre bror Aziz lämnades barnlösa efter föräldrarnas tragiska död i en bilolycka, stod deras öde helt i Guds händer. Eller snarare som det kom att visa sig, en tysk affärsman vid namn Gustave Damkohler. Bröderna bodde hos paret Damkohler och deras son Edwin i 6 månader innan familjen flyttade till Florida för att ansluta till New Jerusalem. Hur Gustave och Cyrus lärt känna varandra vet inte Jared, men så snart de anlänt ingick de i arbetet med att bygga denna sista utpost, samt förbereda för Det Stora Lämnandet. “Öppnelsen”, som Cyrus kallade den.
Första tiden med människorna i New Jerusalem var omvälvande, men mest drabbande var ändå mötet med dess ledare, Cyrus. Herden tycktes se någonting i bröderna, en slags “kunskapstörst” som ingen annan tidigare hade noterat. Bröderna fick tidigt lära sig om de andra som redan lämnat världen; “Likt Inca-folket, Olmec-folket från Mexiko, Nabateafolket i Petra, Aksumiterna med flera har gjort, skall också vi, Folket av Koresh, utvandra”, berättade han.
Snart blev de invigda i allt mer hemliga kunskaper och idéer. “Koresh” som han kallade sig, hade fått en uppenbarelse, en epiphany, vari jordens sanna natur hade uppenbarat sig. Denna natur var så naturvidrig i våra öron, att få människor kunde acceptera den. “Det som inte accepteras, förnekas. Men existerar likväl”, brukade han säga.
Cyrus berättade vidare att hans anfader, Joshua Teed, först fått lärdomen av en himmelsk gudomlighet vid namn Agghat. Herden hade funnit texterna i en av anfaderns fastigheter, ett renoverat vattentorn, och utvecklat dess fulla potential. Det fanns portar ner, ut i den nya världen. En av dessa portar skulle ligga i anslutning till New Jerusalem, i grottorna under Estero river.
De unga bröderna kände sig dock allt mer ouppfyllda. Många av de djupaste hemligheterna kring denna nya värld, detta nya universum, delade Cyrus enbart med sina biologiska barn; Sally, Marion och Douglas. En flicka hade också fötts 1898, Elisabeth, men dött strax efter födseln som bröderna fått det berättat, men det var innan deras ankomst. Portens exakta position och tidpunkten för öppnandet ingick dock inte i brödernas läroplan.
De kände sig allt mer utfrysta av den de älskat mest, den som tagit dem till sig i första ledet, vilket Cyrus en dag plötsligt kompenserade genom att i gengäld inviga dem i regenererings-processernas hemligheter, de om livsuppehållande återuppväckelse. Därigenom återuppstod också kärleken till Herden.
Världsbilden låg dock alltid utanför deras räckvidd. Hur såg den ut? Vad fanns där nere? En kväll överhörde Jared Herden prata med sin hustru Annie Ordway om existensen av ett Antiversum.
När Cyrus lagt sig smög Jared in och stal Cyrus anteckningsblock. Innehållet kom att göra ett stort intryck på Jared, vid det här laget 22 år gammal. Där framgick att portarna öppnas med ett visst, fast intervall och herdens tidiga beräkningar var plötsligt deras. Enligt anteckningsblocket öppnas portarna var 4593:e år, ett ögonblick då världarna åter kan mötas och befrukta varandra.
När Jared och hans tio år yngre bror Aziz lämnades barnlösa efter föräldrarnas tragiska död i en bilolycka, stod deras öde helt i Guds händer. Eller snarare som det kom att visa sig, en tysk affärsman vid namn Gustave Damkohler. Bröderna bodde hos paret Damkohler och deras son Edwin i 6 månader innan familjen flyttade till Florida för att ansluta till New Jerusalem. Hur Gustave och Cyrus lärt känna varandra vet inte Jared, men så snart de anlänt ingick de i arbetet med att bygga denna sista utpost, samt förbereda för Det Stora Lämnandet. “Öppnelsen”, som Cyrus kallade den.
Första tiden med människorna i New Jerusalem var omvälvande, men mest drabbande var ändå mötet med dess ledare, Cyrus. Herden tycktes se någonting i bröderna, en slags “kunskapstörst” som ingen annan tidigare hade noterat. Bröderna fick tidigt lära sig om de andra som redan lämnat världen; “Likt Inca-folket, Olmec-folket från Mexiko, Nabateafolket i Petra, Aksumiterna med flera har gjort, skall också vi, Folket av Koresh, utvandra”, berättade han.
Snart blev de invigda i allt mer hemliga kunskaper och idéer. “Koresh” som han kallade sig, hade fått en uppenbarelse, en epiphany, vari jordens sanna natur hade uppenbarat sig. Denna natur var så naturvidrig i våra öron, att få människor kunde acceptera den. “Det som inte accepteras, förnekas. Men existerar likväl”, brukade han säga.
Cyrus berättade vidare att hans anfader, Joshua Teed, först fått lärdomen av en himmelsk gudomlighet vid namn Agghat. Herden hade funnit texterna i en av anfaderns fastigheter, ett renoverat vattentorn, och utvecklat dess fulla potential. Det fanns portar ner, ut i den nya världen. En av dessa portar skulle ligga i anslutning till New Jerusalem, i grottorna under Estero river.
De unga bröderna kände sig dock allt mer ouppfyllda. Många av de djupaste hemligheterna kring denna nya värld, detta nya universum, delade Cyrus enbart med sina biologiska barn; Sally, Marion och Douglas. En flicka hade också fötts 1898, Elisabeth, men dött strax efter födseln som bröderna fått det berättat, men det var innan deras ankomst. Portens exakta position och tidpunkten för öppnandet ingick dock inte i brödernas läroplan.
De kände sig allt mer utfrysta av den de älskat mest, den som tagit dem till sig i första ledet, vilket Cyrus en dag plötsligt kompenserade genom att i gengäld inviga dem i regenererings-processernas hemligheter, de om livsuppehållande återuppväckelse. Därigenom återuppstod också kärleken till Herden.
Världsbilden låg dock alltid utanför deras räckvidd. Hur såg den ut? Vad fanns där nere? En kväll överhörde Jared Herden prata med sin hustru Annie Ordway om existensen av ett Antiversum.
När Cyrus lagt sig smög Jared in och stal Cyrus anteckningsblock. Innehållet kom att göra ett stort intryck på Jared, vid det här laget 22 år gammal. Där framgick att portarna öppnas med ett visst, fast intervall och herdens tidiga beräkningar var plötsligt deras. Enligt anteckningsblocket öppnas portarna var 4593:e år, ett ögonblick då världarna åter kan mötas och befrukta varandra.
2667 f.Kr., 7260 f.Kr., 11.853 f.Kr. Osv in i historiens dunkel har öppnelsen skett. Nästa gång den sker är på midsommarafton, 26 juni 1926 e.Kr., ett datum som då låg långt in i framtiden.
Bröderna fick aldrig veta mer om världsbilden, var exakt portarna ner ligger begravda eller hur den andra världen ser ut. Bara att den existerar.
Relationen med herdens biologiska barn, tvillingsystrarna Sally och Marion samt brodern Douglas, blev allt mer anspänd. Herden tycktes inviga dem i andra, djupare mysterier, älska dem mer. Bitterheten steg i bröderna, men detta vändes snabbt då herden plötsligt en dag var borta; förvunnen, som uppslukad av jorden. Även finansiären Gustave Damkohler stod ingenstans att finna, vilket snart skapade misstanken om att affärsmannen skulle ha mördat herden.
Bröderna Abelkader bildade ett tillfälligt ledarskap tillsammans med Anne Ordway, Koreshs hustru, men de 512 människorna i sekten var utom sig av oro och sorg och kunde inte stillas.
I 6 långa veckor var Koresh borta, och när han slutligen återvände var han mycket svag. Han vägrade träffa några lärjungar och höll sig inomhus i veckor innan han till sist återvände till dem, förvisso med en nyvunnen glöd, men också ett stort mörker. Hans beräkningar hade stämt, sa han. Märket låg just där det borde ligga, porten till den nya världen. “Upp och ut” som ett av samfundets 8 budord så förvirrande talte.
Senare skulle bröderna få höra att Herden begett sig ner i grottorna tillsammans med sin vän Gustave. Vännen hade blivit kvar i djupet, men Cyrus hade återvänt med en oerhörd skatt. Olika exemplar av svampar, blommor och även insekter samt mindre djur. Han hade funnit en helt ny fauna i grottornas djup, nådde långt djupare än de gjort när man senast undersökte grottorna. Choctaw-indianernas legender hade stämt.
När Koresh blivit starkare begav han sig tillbaka till grottorna, men bröderna fick aldrig veta den exakta vägen till grottornas mittpunkt, porten ner. Vid ett tillfälle gjorde de själva i hemlighet ett försök, med resultatet att Aziz nära miste livet i ett fall. Bannorna från Herden var så stränga att bröderna fick samtalsförbud sinsemellan i tre månader.
På var sitt håll odlade Jared och Aziz sin vrede, men när det började bli dags att upphäva samtalsförbudet överraskade Herden dem med en oväntad kärleksgåva. Ett ägg. En svart, mjuk köttklump.
Föremålet, sa Cyrus, kom från världen utanför, en liten klump av levande materia som han upphittat i slemsäcken nere i grottorna. Cyrus kallade det ett köttägg, en organism med förmågan att lagra emotioner. Ett slags emotionellt batteri. Herden hade själv ett annat ägg, som laddades av Marion, en av tvillingflickorna, eftersom hennes emotionella tillstånd var så harmoniskt, så kärleksfullt och altruistiskt, att ägget färgades av henne. Det blev sedan ett slags lyckobatteri för hela New Jerusalem, vad som skulle bli början på en kort, lycklig tid för samfundet.
Brödernas ägg däremot mottog annan emotionell input, deras skymfade stolthet, avund, vrede och hat fick fäste i den lilla klumpen och började genereras på nytt.
Bröderna höll sig för sig själva och fördjupade sina utforskningar av gränsen mellan det levande och det döda, men studierna gick dåligt.
Kort därefter skickades bröderna på en lång studietid i Italien, Konstantinopel (eller Istanbul som republiken Turkiet numera vill ha det till), samt vissa utvalda platser i Orienten, vilket ledde till ett extensivt utgrävande av Tanis, gamla Djanet. Via tusenåriga ritningar och anteckningar, upphittade i Tanis ruiner, lyckades bröderna bygga så kallade portalspeglar. Genom dessa kom de i kontakt med Ohmladjan och deras samarbete kunde ta sin början.
Ohmladjan, som för tillfället var “arbetslös”, dvs utan förankring i vår värld, accepterade brödernas invit och lät sig bojas med hjälp av en docka.
När bröderna kom hem kunde de stolt presentera både Ohmladjan och spegelvärlden, något Cyrus först var mycket tveksamt till.
Motkravet från Cyrus var dock att dockan skulle vara i hans ägo och inte brödernas, som en garant för att entitetens boja var i tryggt förvar. Till brödernas stora upprördhet, gav Koresh dockan nästan omedelbart till sin dotter Sally, men när hon ville byta namn på den, behandlade den illa, blev bröderna ursinniga.
Anne Ordway, som kanske än mer än Cyrus fäst sig vid Ohladjan, bestraffade Sally hårt när hon försökt slänga dockan i Estero river. Att den lilla Sally överlevde bestraffningen i lådan vad ofattbart.
Men långsamt bevekades Herden, allt som varelsen kunde berätta om alkemistiska hemligheter dolda för människan. De anmärkningsvärda resultaten talade sitt tydliga språk, entiteten tycktes vilja dem väl. Ohmladjan visade också känsloäggets fulla potential och relationen mellan de olika känslosvamparna och köttäggen som Cyrus plockat upp ur djupet.
Känsloägget är i sig själv neutralt, berättade Ohmladjan, men kan laddas till att bli olika slags känslobattreri, antingen “Ljusägg”, “Glädjeägg”, “Kraftägg”, “Blodägg”, “Sorgeägg”, “Mörkerägg”, “Sömnägg” eller “Köttägg”. Dessa har olika potentiella funktioner, och vet man hur de fungerar kan de vara enormt stärkande, sammansvärjande, beroendeframkallande osv, beroende på vilket ägg.
Ohmladjan lärde dem också viktiga moment i regenereringsprocessen och visade dem hur man kunde utvinna känslosvamparna på tinkturer mot olika emotionella besvär eller tillstånd.
Återupplivningsförsöken nådde nya framgångar, och nu när även Cyrus översåg deras experiment stärktes relationen med Herden för var dag som gick. Allt pekade uppåt, då plötsligt, i december 1908, New Jerusalem rämnade i ett enda, fruktansvärt slag. Herden misshandlades till döds av Sheriffen i Fort Meyers, som satt samman en lynchmobb, trötta som de var på den grandiose galningens Messiaskomnplex.
När herden inte, som utlovat, återuppstod (trots brödernas förtvivlade försök) rämnade samfundet i två falanger. Dels den gamla skaran, där man bestämde sig för att fortsätta vänta på Herdens återuppståndelse, dels den andra, mer progressiva gruppen, som ville ge sig ut i världen och bygga en ny kyrka, ett nytt samfund. Dit hörde bröderna, som alldeles innan Herden avled fått tillåtelse att starta en ny order; The New Koreshan Templars.
Kroppen begravdes i en zinkkista, men under en fruktansvärd storm några veckor senare, stal bröderna kroppen. Zinkkistan kastade de i havet, vilket omskrevs i tidningarna som att stormen till slut tagit Cyrus till sin rätta hemvist.
Bröderna Abelkader fnyser åt Cyrus, herden. De tillkännager hans genialitet, men som människa? En feg, falsk och galen man, ej värd att älska. Han lärde dem dock att det finns en dold värld, nere i djupet. Ett antiversum att upptäcka. “Vi har funnit inseglet, nergången, men gångarna in är för farliga och komplexa. Cyrus kunde vägen dit, och lärde den till sina barn”.
Marion valde tragiskt nog att ta sitt eget liv hellre än att ge dem vägbeskrivningen, men ett regenereringsförsök gjordes och hon vaknade ur sin död. Under processen hade Marion dock förlorat stora delar av de minnen och upplevelser som lagrats i hennes hjärna. Hennes tal var närmast omöjligt att tyda och bara några få ord har de lyckats utvinna ur henne. De hoppas att Sally också kan ramsan eller vägen dit, annars är hoppet ute.
Nyligen har bröderna fått reda på att vägbeskrivningen lärts in som en ramsa och att Marion fört den vidare till Sallys dotter Elisabeth. Ohmladjan har försökt lirka ramsan ur barnet men hennes minne är ojämnt och många verser verkar saknas.
Bröderna känner alltså till de tusenåriga cykler som förseglar märket, porten, och har räknat ut när nästa öppnelse ska äga rum. Via anteckningsboken och andra detaljer som nått dem, förstår de att jorden är ihålig, att det existerar nivåer av liv i djupet. Halleys manuskript var det sista som Cyrus studerade innan han dog, varför bröderna går på Halleys teori i brist på Herdens hemliga texter.
Under den senaste i raden av exkursioner in i grottorna som bröderna har gjort, blev Jared biten av en giftig fjäril och svårt sjuk. Även den yngsta av Kinley-bröderna; George Kinley, liksom Cyrus hustru Anne Ordway, föll offer för fjärilen. De hann inte få upp Jared i tid för vård, snart hade hans hjärta stannat och huden, vilket fjärilens gift gör, hade lossnat från musklerna och hängde som om några nummer för stor. Även Kinley och senare Anne Ordway avled under strapatsen att forsla ut de bitna.
Aziz arbetade dag och natt med sin regenerering av brodern och George, och lyckades till slut, trots att de då varit döda i över 72 timmar. Men själen återkom, initierad av de enorma mängder känsloinduktioner, utvunna ur svamparna, som Aziz pumpade in i deras kroppar. Gnistan brann åter, men glöden var borta. Jared genomgick en mycket svår konvalescens och fick lära sin kropp att minnas vad den en gång kunnat.
Efter många plågsamma månader har nu läkningen slutligen börjat visa sig, men Jared lider fortfarande av sviterna från processen, och Kinleys ansikte tycks aldrig sitta helt fast förankrat på hans kranium.
Cirkusen är i Boston sedan två månader. Inatt ska den stora befruktningsceremonin ske och cirkusen kommer att få ett tillskott på hundratals personer. Därefter ska de påbörja arbetet med den sista utposten, samt byggandet av kapseln som ska skydda dem i själva nedträdandet, öppnelsen av Antiversum.
Jared berättar också om en dold värld, förutom den som finns bakom porten, ett slags “Interversum” som löper genom jordens olika bergskedjor. En helt egen flora och fauna vari Cyrus upphittat köttäggen, den levande färgen och andra ting.
Bröderna fick aldrig veta mer om världsbilden, var exakt portarna ner ligger begravda eller hur den andra världen ser ut. Bara att den existerar.
Relationen med herdens biologiska barn, tvillingsystrarna Sally och Marion samt brodern Douglas, blev allt mer anspänd. Herden tycktes inviga dem i andra, djupare mysterier, älska dem mer. Bitterheten steg i bröderna, men detta vändes snabbt då herden plötsligt en dag var borta; förvunnen, som uppslukad av jorden. Även finansiären Gustave Damkohler stod ingenstans att finna, vilket snart skapade misstanken om att affärsmannen skulle ha mördat herden.
Bröderna Abelkader bildade ett tillfälligt ledarskap tillsammans med Anne Ordway, Koreshs hustru, men de 512 människorna i sekten var utom sig av oro och sorg och kunde inte stillas.
I 6 långa veckor var Koresh borta, och när han slutligen återvände var han mycket svag. Han vägrade träffa några lärjungar och höll sig inomhus i veckor innan han till sist återvände till dem, förvisso med en nyvunnen glöd, men också ett stort mörker. Hans beräkningar hade stämt, sa han. Märket låg just där det borde ligga, porten till den nya världen. “Upp och ut” som ett av samfundets 8 budord så förvirrande talte.
Senare skulle bröderna få höra att Herden begett sig ner i grottorna tillsammans med sin vän Gustave. Vännen hade blivit kvar i djupet, men Cyrus hade återvänt med en oerhörd skatt. Olika exemplar av svampar, blommor och även insekter samt mindre djur. Han hade funnit en helt ny fauna i grottornas djup, nådde långt djupare än de gjort när man senast undersökte grottorna. Choctaw-indianernas legender hade stämt.
När Koresh blivit starkare begav han sig tillbaka till grottorna, men bröderna fick aldrig veta den exakta vägen till grottornas mittpunkt, porten ner. Vid ett tillfälle gjorde de själva i hemlighet ett försök, med resultatet att Aziz nära miste livet i ett fall. Bannorna från Herden var så stränga att bröderna fick samtalsförbud sinsemellan i tre månader.
På var sitt håll odlade Jared och Aziz sin vrede, men när det började bli dags att upphäva samtalsförbudet överraskade Herden dem med en oväntad kärleksgåva. Ett ägg. En svart, mjuk köttklump.
Föremålet, sa Cyrus, kom från världen utanför, en liten klump av levande materia som han upphittat i slemsäcken nere i grottorna. Cyrus kallade det ett köttägg, en organism med förmågan att lagra emotioner. Ett slags emotionellt batteri. Herden hade själv ett annat ägg, som laddades av Marion, en av tvillingflickorna, eftersom hennes emotionella tillstånd var så harmoniskt, så kärleksfullt och altruistiskt, att ägget färgades av henne. Det blev sedan ett slags lyckobatteri för hela New Jerusalem, vad som skulle bli början på en kort, lycklig tid för samfundet.
Brödernas ägg däremot mottog annan emotionell input, deras skymfade stolthet, avund, vrede och hat fick fäste i den lilla klumpen och började genereras på nytt.
Bröderna höll sig för sig själva och fördjupade sina utforskningar av gränsen mellan det levande och det döda, men studierna gick dåligt.
Kort därefter skickades bröderna på en lång studietid i Italien, Konstantinopel (eller Istanbul som republiken Turkiet numera vill ha det till), samt vissa utvalda platser i Orienten, vilket ledde till ett extensivt utgrävande av Tanis, gamla Djanet. Via tusenåriga ritningar och anteckningar, upphittade i Tanis ruiner, lyckades bröderna bygga så kallade portalspeglar. Genom dessa kom de i kontakt med Ohmladjan och deras samarbete kunde ta sin början.
Ohmladjan, som för tillfället var “arbetslös”, dvs utan förankring i vår värld, accepterade brödernas invit och lät sig bojas med hjälp av en docka.
När bröderna kom hem kunde de stolt presentera både Ohmladjan och spegelvärlden, något Cyrus först var mycket tveksamt till.
Motkravet från Cyrus var dock att dockan skulle vara i hans ägo och inte brödernas, som en garant för att entitetens boja var i tryggt förvar. Till brödernas stora upprördhet, gav Koresh dockan nästan omedelbart till sin dotter Sally, men när hon ville byta namn på den, behandlade den illa, blev bröderna ursinniga.
Anne Ordway, som kanske än mer än Cyrus fäst sig vid Ohladjan, bestraffade Sally hårt när hon försökt slänga dockan i Estero river. Att den lilla Sally överlevde bestraffningen i lådan vad ofattbart.
Men långsamt bevekades Herden, allt som varelsen kunde berätta om alkemistiska hemligheter dolda för människan. De anmärkningsvärda resultaten talade sitt tydliga språk, entiteten tycktes vilja dem väl. Ohmladjan visade också känsloäggets fulla potential och relationen mellan de olika känslosvamparna och köttäggen som Cyrus plockat upp ur djupet.
Känsloägget är i sig själv neutralt, berättade Ohmladjan, men kan laddas till att bli olika slags känslobattreri, antingen “Ljusägg”, “Glädjeägg”, “Kraftägg”, “Blodägg”, “Sorgeägg”, “Mörkerägg”, “Sömnägg” eller “Köttägg”. Dessa har olika potentiella funktioner, och vet man hur de fungerar kan de vara enormt stärkande, sammansvärjande, beroendeframkallande osv, beroende på vilket ägg.
Ohmladjan lärde dem också viktiga moment i regenereringsprocessen och visade dem hur man kunde utvinna känslosvamparna på tinkturer mot olika emotionella besvär eller tillstånd.
Återupplivningsförsöken nådde nya framgångar, och nu när även Cyrus översåg deras experiment stärktes relationen med Herden för var dag som gick. Allt pekade uppåt, då plötsligt, i december 1908, New Jerusalem rämnade i ett enda, fruktansvärt slag. Herden misshandlades till döds av Sheriffen i Fort Meyers, som satt samman en lynchmobb, trötta som de var på den grandiose galningens Messiaskomnplex.
När herden inte, som utlovat, återuppstod (trots brödernas förtvivlade försök) rämnade samfundet i två falanger. Dels den gamla skaran, där man bestämde sig för att fortsätta vänta på Herdens återuppståndelse, dels den andra, mer progressiva gruppen, som ville ge sig ut i världen och bygga en ny kyrka, ett nytt samfund. Dit hörde bröderna, som alldeles innan Herden avled fått tillåtelse att starta en ny order; The New Koreshan Templars.
Kroppen begravdes i en zinkkista, men under en fruktansvärd storm några veckor senare, stal bröderna kroppen. Zinkkistan kastade de i havet, vilket omskrevs i tidningarna som att stormen till slut tagit Cyrus till sin rätta hemvist.
Bröderna Abelkader fnyser åt Cyrus, herden. De tillkännager hans genialitet, men som människa? En feg, falsk och galen man, ej värd att älska. Han lärde dem dock att det finns en dold värld, nere i djupet. Ett antiversum att upptäcka. “Vi har funnit inseglet, nergången, men gångarna in är för farliga och komplexa. Cyrus kunde vägen dit, och lärde den till sina barn”.
Marion valde tragiskt nog att ta sitt eget liv hellre än att ge dem vägbeskrivningen, men ett regenereringsförsök gjordes och hon vaknade ur sin död. Under processen hade Marion dock förlorat stora delar av de minnen och upplevelser som lagrats i hennes hjärna. Hennes tal var närmast omöjligt att tyda och bara några få ord har de lyckats utvinna ur henne. De hoppas att Sally också kan ramsan eller vägen dit, annars är hoppet ute.
Nyligen har bröderna fått reda på att vägbeskrivningen lärts in som en ramsa och att Marion fört den vidare till Sallys dotter Elisabeth. Ohmladjan har försökt lirka ramsan ur barnet men hennes minne är ojämnt och många verser verkar saknas.
Bröderna känner alltså till de tusenåriga cykler som förseglar märket, porten, och har räknat ut när nästa öppnelse ska äga rum. Via anteckningsboken och andra detaljer som nått dem, förstår de att jorden är ihålig, att det existerar nivåer av liv i djupet. Halleys manuskript var det sista som Cyrus studerade innan han dog, varför bröderna går på Halleys teori i brist på Herdens hemliga texter.
Under den senaste i raden av exkursioner in i grottorna som bröderna har gjort, blev Jared biten av en giftig fjäril och svårt sjuk. Även den yngsta av Kinley-bröderna; George Kinley, liksom Cyrus hustru Anne Ordway, föll offer för fjärilen. De hann inte få upp Jared i tid för vård, snart hade hans hjärta stannat och huden, vilket fjärilens gift gör, hade lossnat från musklerna och hängde som om några nummer för stor. Även Kinley och senare Anne Ordway avled under strapatsen att forsla ut de bitna.
Aziz arbetade dag och natt med sin regenerering av brodern och George, och lyckades till slut, trots att de då varit döda i över 72 timmar. Men själen återkom, initierad av de enorma mängder känsloinduktioner, utvunna ur svamparna, som Aziz pumpade in i deras kroppar. Gnistan brann åter, men glöden var borta. Jared genomgick en mycket svår konvalescens och fick lära sin kropp att minnas vad den en gång kunnat.
Efter många plågsamma månader har nu läkningen slutligen börjat visa sig, men Jared lider fortfarande av sviterna från processen, och Kinleys ansikte tycks aldrig sitta helt fast förankrat på hans kranium.
Cirkusen är i Boston sedan två månader. Inatt ska den stora befruktningsceremonin ske och cirkusen kommer att få ett tillskott på hundratals personer. Därefter ska de påbörja arbetet med den sista utposten, samt byggandet av kapseln som ska skydda dem i själva nedträdandet, öppnelsen av Antiversum.
Jared berättar också om en dold värld, förutom den som finns bakom porten, ett slags “Interversum” som löper genom jordens olika bergskedjor. En helt egen flora och fauna vari Cyrus upphittat köttäggen, den levande färgen och andra ting.
Abigail räknar förvirrat ut 2667 f.Kr + 4593 år och landar 1926. Det är i år. Hon accepterar inbjudan att följa med, men har vissa förbehåll. Hon vill välja vissa som medresenärer, och vissa inte. Hon har blivit sviken av vänskap, tappat tron på den. Jared accepterar överraskande detta och berättar också, efter ett längre telefonsamtal, att Christopher O’Mullen, den yngre av de irländska gangsterbröderna, är beredd att betala 10.000 dollar för Abigail. Han verkar tro att hon far illa i cirkusen. Jared föreslår att de ska höja och sedan döda honom. Abigail klappar händer av förtjusning.
Tänderna är klara, de sitter perfekt. Hon kysser hans händer av tacksamhet, men i bilfärden mot Dedham-gläntan, blir Abigail fundersam över hur det är att döda någon. Jared erbjuder henne chansen att få veta och så når de Dedham.
Abigail får bevittna en hjärttransformation av de skjutna ny-initierade. Långa, myrslok-liknande tungor lirkar sig ur köttägget och dyker ner i hjärteroten, och de kvicknar långsamt till. Den förre borgmästaren blänger på Abigail som blänger tillbaka. En märklig hotfull ilska har stigit i henne och hon kan knappt hålla händerna stilla.
Tänderna är klara, de sitter perfekt. Hon kysser hans händer av tacksamhet, men i bilfärden mot Dedham-gläntan, blir Abigail fundersam över hur det är att döda någon. Jared erbjuder henne chansen att få veta och så når de Dedham.
Abigail får bevittna en hjärttransformation av de skjutna ny-initierade. Långa, myrslok-liknande tungor lirkar sig ur köttägget och dyker ner i hjärteroten, och de kvicknar långsamt till. Den förre borgmästaren blänger på Abigail som blänger tillbaka. En märklig hotfull ilska har stigit i henne och hon kan knappt hålla händerna stilla.
Vi får följa Leslie Halls ädelmodiga hustru Madelie Halls uppgång och fall när det provisoriska läger som hon och en handfull eldsjälar byggt attackeras av en flock tigerrandiga Pungvargar, kort efter att Dr Gunthers gjort ett sista försök att övertala henne att släppa patienterna till Danver. Bland patienterna skymtas Virginia, då dödssjuk och förvirrad, efter sin övernattning i ladan.
Bland offren syns också Dr Mansueto Boff, den enda som stod upp för Madelie när hon först tagit initiativet till ett provisoriskt sjukläger. Likaså Max Ross, en konstnär sprungen ur konstnärskollektivet på våning 3, och Madelies far Vasily, omkommer.
Bland offren syns också Dr Mansueto Boff, den enda som stod upp för Madelie när hon först tagit initiativet till ett provisoriskt sjukläger. Likaså Max Ross, en konstnär sprungen ur konstnärskollektivet på våning 3, och Madelies far Vasily, omkommer.
Einstein stannar i steget när han påminner sig om att Leonard är boxare och därmed farlig. Han vänder åter för att lokalisera sågen som han tappat, innan han åter beger sig in för att söka upp sin fiende. Han finner Leonard i Bazar Bizarre, ståendes med ansiktet mot en lädervägg, förtvivlat mumsande på en obefintlig maträtt. När Einstein tvekande närmar sig vänder sig plötsligt Leonard om och stirrar på Einstein, som i reflex backar och drar sig in i skuggorna igen. Med ett hjärta som bultar i takt med de trummande rytmerna förföljer Einstein Leonard vidare in i cirkusen, i bröstet en blandad känsla som både varslar om explosiv närkontakt men som också drar stråk av njutning genom honom.
Plötsligt har Leonard lyckats krypa in i en strutliknande avslutning i tältets ena ände, ut i den stängda Entomologiska avdelningen.
Han vandrar fascinerat förbi glasmontrar fulla av krälande insekter, någon innehåller ett hästhuvud vars kloka ögon tycks blinka, alldeles nersölat av guld från de krälande getingarna. En ilning av rädsla når Leonard genom berusningen och genast börjar en ilsken fjäril dunsa mot en akvarievägg alldeles invid honom, efterlämnande ett klibbigt gift mot glaset.
Einstein attackerar plötsligt med sågen och gör ett fult sår över halva Leonards ansikte, som chockat stapplar bort mellan glasmontrarna. I rörelsen välter Einstein en mindre monter och insekter börjar frigöra sig i lokalen.
Einstein bidar sin tid, slår krokar kring den blodige boxaren, gör ett nytt försök som missar. Plötsligt överraskar Leonard med en av sina ökända högerkrokar. Einstein faller ihop och boxaren stapplar förvirrat ut ur avdelningen. Så fort Einstein kvicknar till tar han sig istället i motsatt riktning med en mängd känslor svidande i hjärtat.
Plötsligt har Leonard lyckats krypa in i en strutliknande avslutning i tältets ena ände, ut i den stängda Entomologiska avdelningen.
Han vandrar fascinerat förbi glasmontrar fulla av krälande insekter, någon innehåller ett hästhuvud vars kloka ögon tycks blinka, alldeles nersölat av guld från de krälande getingarna. En ilning av rädsla når Leonard genom berusningen och genast börjar en ilsken fjäril dunsa mot en akvarievägg alldeles invid honom, efterlämnande ett klibbigt gift mot glaset.
Einstein attackerar plötsligt med sågen och gör ett fult sår över halva Leonards ansikte, som chockat stapplar bort mellan glasmontrarna. I rörelsen välter Einstein en mindre monter och insekter börjar frigöra sig i lokalen.
Einstein bidar sin tid, slår krokar kring den blodige boxaren, gör ett nytt försök som missar. Plötsligt överraskar Leonard med en av sina ökända högerkrokar. Einstein faller ihop och boxaren stapplar förvirrat ut ur avdelningen. Så fort Einstein kvicknar till tar han sig istället i motsatt riktning med en mängd känslor svidande i hjärtat.
Elisabeth klättrar före sin mamma upp i det ofantliga tältet, ännu tomt på människor. Väl innehållande köttägget, som skrämmer halvt slag på femåriga Elisabeth, strax på flykt in i en av manegens alla utgångar.
Hon irrar i långa, tältklädda korridorer, märkligt tomma på människor. Hör dock ljudet av liv och rörelse på andra sidan skinnväggarna, men när hon trycker händerna för att få kontakt med någon utbrister en Kongolesisk elefant ett väldigt tjut, som får henne att hoppa till av rädsla.
Slutligen når hon en slags ringlande återvändsgränd, avslutad i en ihopsydd strut. Bakom henne lösgör sig nya ljud från bakgrundskulissen, flåsande och smärtsamma steg bakom henne i den snirkliga korridoren. Hon kämpar med stygnen för att ta sig ut, utan resultat, allt som den stora varelsen strövar närmare. Det är Bröderna Rodriguez, missfostret från finestrat, en ohyggligt mardrömslik uppenbarelse. Den enorma tvillingen uppvisar en förvåning i sina ansikten när han får syn på Elisabeth. “Elsbeth… Elsbth…” försöker han säga, medan saliv rinner ur hans mun ner på henne. När monstrositeten är helt nära överraskar flickan genom att fly bakåt, mellan tvillingens ben, som märkligt nog inte gör en ansats att följa efter, något som får henne att tveka. Hon vänder sig om och ser att det som nyss varit en mardrömslik uppenbarelse nu har förvandlats till någonting annat; En liten person med lockar och läppstift. Plötsligt står hon där, flickgubben.
Hon irrar i långa, tältklädda korridorer, märkligt tomma på människor. Hör dock ljudet av liv och rörelse på andra sidan skinnväggarna, men när hon trycker händerna för att få kontakt med någon utbrister en Kongolesisk elefant ett väldigt tjut, som får henne att hoppa till av rädsla.
Slutligen når hon en slags ringlande återvändsgränd, avslutad i en ihopsydd strut. Bakom henne lösgör sig nya ljud från bakgrundskulissen, flåsande och smärtsamma steg bakom henne i den snirkliga korridoren. Hon kämpar med stygnen för att ta sig ut, utan resultat, allt som den stora varelsen strövar närmare. Det är Bröderna Rodriguez, missfostret från finestrat, en ohyggligt mardrömslik uppenbarelse. Den enorma tvillingen uppvisar en förvåning i sina ansikten när han får syn på Elisabeth. “Elsbeth… Elsbth…” försöker han säga, medan saliv rinner ur hans mun ner på henne. När monstrositeten är helt nära överraskar flickan genom att fly bakåt, mellan tvillingens ben, som märkligt nog inte gör en ansats att följa efter, något som får henne att tveka. Hon vänder sig om och ser att det som nyss varit en mardrömslik uppenbarelse nu har förvandlats till någonting annat; En liten person med lockar och läppstift. Plötsligt står hon där, flickgubben.
Carlton knuffas framåt allt som paniken pulserar i honom. Såg han rätt? Lydia? Samtidigt som känslorna tycks rinna av honom, allt sedan drycken han nyss fått har börjat verka. En allt större nöjd likgiltighet drar över honom.
Han leds in tillsammans med de andra som svarat samma sak på frågan om de vill dö idag eller leva för evigt. Han inser att den äldre O’Mullenbrodern, Patrick, är en som likt Carlton leddes in.
Ett mindre tält möter dem. Virginia, flickan som Carlton minns från besöket i konstnärsverkstaden på Castle Road. Känslan han fick när han såg henne den där gången; att hon behöver hans hjälp. Även denna känsla är dock inbakad i dryckens känslomässigt blästrande effekt och han står bara dumt och stirrar medan mannen med det skeva ansiktet, George Kinley, delar ut små svarta äpplen. Carlton gör en ansats att inte svälja biten han försiktigt nyper från sitt äpple, men kapitulerar när saften ändå rinner ner i halsen. Omkring honom faller folk ner i skakande, euforiska konvulsioner.
Han leds in tillsammans med de andra som svarat samma sak på frågan om de vill dö idag eller leva för evigt. Han inser att den äldre O’Mullenbrodern, Patrick, är en som likt Carlton leddes in.
Ett mindre tält möter dem. Virginia, flickan som Carlton minns från besöket i konstnärsverkstaden på Castle Road. Känslan han fick när han såg henne den där gången; att hon behöver hans hjälp. Även denna känsla är dock inbakad i dryckens känslomässigt blästrande effekt och han står bara dumt och stirrar medan mannen med det skeva ansiktet, George Kinley, delar ut små svarta äpplen. Carlton gör en ansats att inte svälja biten han försiktigt nyper från sitt äpple, men kapitulerar när saften ändå rinner ner i halsen. Omkring honom faller folk ner i skakande, euforiska konvulsioner.
Leonard hamnar i en väldig kö av mer eller mindre nakna människor som ringlar sig in i cirkusens största tält. Redan innan de åser köttägget har många börjat älska med varandra och klä av sig. Leonard följer deras exempel, men behåller sin softstone i handen samtidigt som han flyter in i massan av kroppar, tungor och kön. I mitten det krumbuktande köttstycket, nästan i dans. Ett ägg i svängning. Små pip av ventilerad ånga undslipper köttet allt som energin stiger i rummet.
Mitt i folkhopen ser plötsligt Leonard Debra, inbegripen i en sexakt med Lars Stenson. Leonard går fram, kliver upp på Stensons ansikte, när Debra förälskat förkunnar att barnet inte är hans, utan deras. “Det är vårt barn nu. Vi kan leva tillsammans, alla tre”. En skevhet når Leonard genom berusningen och han släpper Debra. Mannen från tidigare med vitt pipskägg tar plötsligt Leonards hand, nu helt naken, och tillsammans tar de sig vidare in i orgien. De kysser varandra återigen.
Mitt i folkhopen ser plötsligt Leonard Debra, inbegripen i en sexakt med Lars Stenson. Leonard går fram, kliver upp på Stensons ansikte, när Debra förälskat förkunnar att barnet inte är hans, utan deras. “Det är vårt barn nu. Vi kan leva tillsammans, alla tre”. En skevhet når Leonard genom berusningen och han släpper Debra. Mannen från tidigare med vitt pipskägg tar plötsligt Leonards hand, nu helt naken, och tillsammans tar de sig vidare in i orgien. De kysser varandra återigen.
Sally kastas framåt när trälådan brister av äggets inneboende upphetsning. Hennes sjuksköterskehatt är på sniskan, något som aldrig tidigare har hänt. Hon spanar förtvivlat omkring efter en utväg ur människomuren, vars olika kroppar har fallit över sig själva och omger henne i otuckt. Plötsligt ser hon Leonard, spritt språngande naken. Hon ifrågasätter först fruktlöst det opassande med detta, men stoppas i sitt tal av en ofantlig signal från den enorma grammofonspelaren på scenen. Ett himmelskt bröl ljuder i lokalen och alla fryser i sina aktiviteter. En man på scenen har stoppat ceremonien då han fått syn på Sally. Det är Aziz, vars ögon slår in i Sally som varande källan till det som fick henne att förälska sig i sin framlidne man. Förvirrat låter hon sig ledas, tillsammans med Leonard och mannen i pipskägg, som trots en armbåge i ansiktet från Sally, vägrar släppa greppet om Leonards hand. Ytterligare händer ansluter sig, en kvinnas och en mans, och de slingrar sig ut ur den allt mer tilltagande sexorgien bakom dem.
“Sally, vad gör du här?” viskar Aziz, uppenbart skakad. “Var är Elisabeth?” svarar Sally. “Ta mig till henne...” Aziz ber om ursäkt och tar sällskapet vidare ut ur lokalen. Hon kan känna hur hans hand darrar.
“Sally, vad gör du här?” viskar Aziz, uppenbart skakad. “Var är Elisabeth?” svarar Sally. “Ta mig till henne...” Aziz ber om ursäkt och tar sällskapet vidare ut ur lokalen. Hon kan känna hur hans hand darrar.
I skogen många kilometer därifrån väntar Christopher och Frank på att möta Mr Horst för överlämnandet av Virginia mot 10.000 dollar. Bakom dem, gömt bland ruttnande löv, ligger ett vapen. En förberedelse de irländska gangstrarna gjort innan mötet.
Ohmladjan har berättat för Virginia och George Kinley exakt hur Frank och Christopher kommer att stå, när George ska nedgöra dem båda med sin bil - är planen.
Efter en kort ordväxling, där Mr Horst helt fräckt höjt summan med femtusen dollar (något Christopher bara accepterar för att få situationen överstånden), hamnar plötslig Frank och Christoper i Georges ljuskägla, och han stampar gasen i botten.
Christopher slungas ut i skogen och Frank hamnar under de rivande däcken och förblir stilla. Halvt medvetslös lyckas Christopher få tag i det gömda vapnet, samtidigt som han dras tillbaka av någon som snarat honom och släpar honom bortåt. När han snurrar runt för att skjuta finner han sig plötsligt siktande på objektet för sin kärlek, Virginia, och han förmår inte trycka av.
George ser händelseförloppet och böjer sig ut ur bilen för att skjuta. Ett skott slår in i Christoper, som förvånas över distansen i känslan. Trots att han själv utdelat flera skott, har han aldrig upplevt känslan av att träffas.
Ohmladjan har berättat för Virginia och George Kinley exakt hur Frank och Christopher kommer att stå, när George ska nedgöra dem båda med sin bil - är planen.
Efter en kort ordväxling, där Mr Horst helt fräckt höjt summan med femtusen dollar (något Christopher bara accepterar för att få situationen överstånden), hamnar plötslig Frank och Christoper i Georges ljuskägla, och han stampar gasen i botten.
Christopher slungas ut i skogen och Frank hamnar under de rivande däcken och förblir stilla. Halvt medvetslös lyckas Christopher få tag i det gömda vapnet, samtidigt som han dras tillbaka av någon som snarat honom och släpar honom bortåt. När han snurrar runt för att skjuta finner han sig plötsligt siktande på objektet för sin kärlek, Virginia, och han förmår inte trycka av.
George ser händelseförloppet och böjer sig ut ur bilen för att skjuta. Ett skott slår in i Christoper, som förvånas över distansen i känslan. Trots att han själv utdelat flera skott, har han aldrig upplevt känslan av att träffas.
Några timmar senare, när morgonljuset nått Boston, läser en tioårig pojke sin pappas morgontidning i studiesyfte. Krigsrubriker angående borgmästarens plötsliga sjukdom alldeles innan omval går Kenny ointresserat förbi. Men en artikel fångar honom, om hur den märkliga getinginvasion som drabbat Boston, lika plötsligt befriats från den. Det omnämns också en cirkus som mycket bestämt frånsäger sig all delaktighet i den exotiska besökaren närvaro.
VÄLKOMMEN TILL CYRUS EPIPHANY AVSNITT 13: Sally's Epiphany
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar