Detta är avsnittet som söps bort, avsnittet som spelargruppen för sitt liv inte kunde minnas dagen efter; väl tillbaka i verklighetens kranka blekhet. Kvar bara en avgrund av glömska, ekot av skratt som studsar mot det unkna pojkrummets väggar, sluddriga röster, drunknande i ett sammelsurium av skräck.
Luddigt, våldsamt och oerhört kaotiskt kapitel, som faktiskt är det näst sista i vår saga om Trevor, Khan och Boromir. Och älskade Sampi, som också tillägnas en del tid i kvällens avsnitt.
"Smaklig spis" - hade inte kunnat passa bättre som artighetsfras än nu; Frukosten i gult hade slunkit ner i ett nafs.
/PodCon
